1 mars 2009

Vinterkräksjukan som uteblev...

Natten mellan fredag och lördag klockan 01:15 vaknade jag och Poul abrubt av att Maija kräktes ner hela sin säng. Eftersom min syster Therese och hennes Henke var och hälsade på i helgen stod Maijas säng i vårt rum. Efter att ha duschat av en stackars chockad och hysteriskt gråtande liten tjej, avlägsnat och sköljt av alla drabbade attiraljer i sängen samt torkat av och skurat golvet, var det dags igen. Mer torka och skura och ytterligare sängkläder att byta, den här gången några av våra.

30 minuter senare var vi tillbaka i sängen hela familjen, nybäddat med plastad frotté och badlakan som skydd mot fler olyckor och redo att sova. Men det dröjde inte länge så var Maija igång igen och fler sängkläder fick bytas. Till slut tog maginnehållet slut på Maija, men inte kräkattackerna. Stackars liten! Vid det här laget var jag och Poul övertygade om att kräkningarna INTE berodde på allt Maija proppat i sig på fredagkvällen. Nej vi övertygade om att vinterkräksjukan kommit på besök. Typiskt när nu syrran var på besök!

Resten av natten låg jag med en bit hushållspapper i näven för att direkt Maija började hulka, sätta mig upp, räta upp henne och sen vara beredd att ta reda den lilla saliv som kom upp. Och varje gång en attack lagt sig säckade Maija ihop och somnade bums. Så här höll vi på var 20:e minut fram till 05:30-tiden. Då dröjde det en timme, och sen var det som om vinterkräksjukan kom av sig. Ett återfall vid 14-tiden men sen inget mer. För säkerhets skull tog vi det dock lugnt med föda, bara nyponsoppa och vätskeersättning då och då under resten av dagen.

Och sen då? Jo sedan lördag kväll har Maija hoppat i sängen, sprungit runt, skrattat, skrikit, gråtit, gapat, busat, härjat, levt rövare och varit precis som hon brukar. Så nu förstår vi, efter att ha läst på nätet, att det här var ingen påhälsning av vinterkräksjukan, det var magen som av någon annan anledning vände dig ut och in. Och oj så tacksam jag är för det! Jag hoppas innerligt att vinterkräksjukan hoppar över ett besök hemma hos oss för alltid. Det här skrämselskottet duger gott för mig!

1 kommentar:

Jonte sa...

Oj ingen rolig läsning.
Hoppas hon mår bättre.
Jag ser det här inlägget som ett försök att skriva av sig en traumatisk upplevelse. Hoppas jag slipper att läsa om kräks igen ;)
Ha det gott o kram lilltjejen..