29 juli 2009

Poetiskt

Nej men se på fasen! Nostalgiserade lite i mina gamla fotoalbum och hittade ett foto på lite kylskåpspoesi som jag skapade någon gång i början av 2000-talet. Jag kan minsann vara poetisk och full av vemod om jag lägger manken till. Det ligger faktiskt en verklig historia bakom denna prosa. Så varsågoda! Vemod och lidande från ett kylskåp i Linköping!

Känn min ångst, hör min gråt, se mig flämta av panik.
Ett minne av en verklig känsla.
En illusion av hemlig kärlek.
Kan jag förstå?
Vill jag förstå?

Älsa mitt hjärta, sakna min själ, längta efter mig ibland.
En svag viskning i en dröm.
En stum känsla utan hopp.
Ska jag gå?
Vill jag gå?
Måste jag välja?

1 kommentar:

Therese sa...

söta syster... *pussamassa* Vemodigt men ujuj så fint!