28 september 2009

KUB - Del 2

Idag var det så dags för del 2 av KUB-testet. Jag och Poul var till MVC i Frölunda för att genomgå ultraljudsundersökning. Vår undersökare var en kvinna vid namn Maja som ursprungligen var från Tyskland. Hur skön som helst, sprudlande av energi och istället för att säga "ja precis" så sa hon "genau". Diggade henne stenhårt!

Roligast var när hon först sa "Och så är gelén kall." och i nästa andetag spruttar hon ut svinkall gelé på magen min. Något överrumplad kunde jag inte annat än fnissa. En stund senare när hon konstaterat antal foster sa hon "Det är bara en, tyvärr" och då Poul pustade ut och skrattade.

Fast bäst av allt var att få lägga alla tvivel åt sidan. Visst bor det någon där inne fast än illamåendet och alla andra typiska graviditetssymptom lyser med sin frånvaro. En liten "Ernie" på 5,6 cm med tickande hjärta simmade runt där inne och snuttade på händerna. Nu dröjer det till i november innan vi får se "Ernie" igen på rutinultraljudet.

Men KUB-testet då? Jo det blev låg risk för att det är kromosomavvikelser. För trisomi 21, mer känt som Downs Syndrom, är risken för min åldersgrupp 1:207 medan min individuella risk är 1:1154. För trisomi 18 (Edwards syndrom) och 13 (Pataus syndrom) är risken för min åldersgrupp 1:307 medan min individuella risk är 1:20000. Med andra ord riktigt bra odds!


"Ernie" väl synlig från sidan, mumsandes på sin lilla hand.


Bild uppifrån. Huvudet till vänster, ryggen och ryggraden till höger och så armen i vinkel med handen mot kinden.

Datum: 2009-09-28
Vecka: 12+2
CRL*: 56,2 mm
NUPP*: 1,40 mm

*CRL = Crown Rump Length, mätning av embryo/foster fram till v. 20
*NUPP = Nackuppklarning, mätning av bredden på vätskespalt i fostrets nacke

27 september 2009

Bokmässan 2009


Strosar runt på mässan och slösar pengar på barnböcker. Har köpt Camilla Läckbergs senaste bok till svärmor och CD-boken till mig. Och nu står jag och väntar på att Läckberg ska komma till Bonniers monter och signera boken till svärmor. Men här är det redan kaos. Lars Winnerbäck signerar sin bok och kön är lååång. Själv nöjer jag mig med att gå och se honom på Lisebergshallen den 31 oktober. Well nu är Läckberg här. Gotta go!

24 september 2009

PONCH - Del 1

Fick mail från Allt för Föräldrar härom veckan angående ett forskningsprojekt om kost och hälsa under graviditeten och under barnets första levnadsår som institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs Universitet genomför. Tyckte det lät skoj och anmälde mig. I studien, Pregnancy Obesity Nutrition Child Health (PONCH), ingår jag i kontrollgruppen. Antar att jag är för "mager" för att ingå i behandlingsgruppen som förutom att genomgå tester och fylla i frågeformulär även får träffa en dietist.

Any way, idag var jag på mitt första besök av totalt tre under graviditeten. Poul var också med för han har en liten del i studen han med. Vi träffade Aysha, en av de doktorander/forskarstuderande som ansvarar för studien, på Obesitasmottagningen på Sahlgrenska. Där fick Poul lämna blodprov och sen var han klar. Jag fick svida om till en vit sjukhusrock och blev inskjutsad i en Echo-MRI, magnetröntgen för att mäta kroppssammansättning. Tur man inte har klaustrofobi för jag blev liggande där inne i ca 30 minuter, istället för 15 minuter, pga lite strul. Så till dess att allt var klart låg jag och filosoferade och hade det mysigt i något som från insidan var som att ligga inuti en IKEA-garderob i vit folierad spånskiva.

När vi var klara tog vi oss upp till 5:e våningen för att lämna fett- och blodprov. Carola, en jättemysig och trevlig kvinna, tog väl hand om mig. Jag fick ligga på sidan och så bedövade Carola huden i midjan på mig. Sen fick jag vänta 10 minuter och under tiden fick jag hälsa på ett gäng personer som alla har något med studien att göra. När bedövningen tagit kom Carola tillbaka och gjorde en mini-fettsugning på mig. Totalt 1,5g fettceller blev jag av med och nu är jag istället ett stort blåmärke och en liten bindvävsknöl rikare. Men allt är i sin ordning. Innan vi lämnade Carola och gänget lämnade jag ifrån mig i runda slängar 10 små provrör med blod.

Nästa uppgift var ytterligare mätning av kroppssammansättning fast denna gång med en Tanita och en BodPod. Tanita är helt enkelt en typ av våg som enkelt sagt mäter kroppens sammansättning av bland annat fett och vatten med hjälp av svag ström, så kallad Bioelectrical Impedance Analysis. Här fick man se resultatet på en gång och det var lite fascinerande.

Kroppssammansättning 2009-09-24
Vikt: 63,15
BMI: 23,5
Fett: 27% (17,05 kg)
Vatten: 52,3%
Muskler/organ: 43,75 kg
Skelett: 2,35 kg

Slutligen var det dags att kliva in i en BodPod för att en tredje gång mäta kroppssammansättning. BodPod:en var förövrigt klädd i aluminiumfolie och såg ut som en rymdfarkost. Det är många barn som kommer dit så de har spexat till det lite. En BodPod är en mackapär som mäter hur mycket luft kroppen tränger undan, typ som Arkimedes princip fast med luft, och genom att få fram densiteten kan räkna ut kroppens sammansättning av fett och fettfri massa. Life Measurement Inc. som tillverkar BodPod kallar det för Air Displacement Plethysmography. Så efter att ha vägt mig på en speciell våg och tagit på mig en liten röd badmössa, klev jag in i rymdfarkosten under ett par minuter. Sen var det klart!


Echo-MRI, Tanita, BodPod

Vid det här laget var jag otroligt hungrig. Jag är nämligen tvungen att fasta i minst 8 timmar innan jag lämnar blodprov i den här studien. Tur att mitt illamående har gett med sig, annars skulle de ha varit tufft. Men medan Aysha intervjuade mig fick jag avnjuta en god smörgås och en kopp kaffe. Inte för att jag dricker kaffe, men jag hade inte hjärta att skicka iväg Aysha för att hämta något annat. En kopp hit eller dit, vad gör väl det?! Nästa gång kan jag säga till i förväg.

Tre apparater, ett fettprov, några blodprov och intervju senare var jag klar för denna gång. Två timmar tog det totalt och nu dröjer det till december innan jag ska tillbaka för mitt andra besök. Då ska det bli kul att se om och hur resultaten på Tanita:n har ändrats från vecka 11+5 till vecka 25!

23 september 2009

MVC-besök #2

Var på MVC igen i måndags och pratade mer med min barnmorska Mari-Ann. Då var jag och Ernie i vecka 11+2. Förutom att fortsätta där vi avslutade senast så bokade vi in rutinultraljud och nästa MVC-besök. Ultraljudet blir av på Östra den 12 november och nästa gång jag ska träffa BM är först den 23 november. Fram till dess ska jag hinna med KUB-ultraljudet nu på måndag och precis som förra gången, lämna u-prov i tid och otid pga risken för mig att få njurbäckeninflammation under graviditet.

Skrev nyligen om att jag funderade på om det egentligen var någon Ernie där inne och jag tror jag har hittat "det". Tisdag morgon innan jag klev upp låg jag och klämde lite på magen. Vid det här laget ska ju livmodern vara stor som en apelsin så lite borde ju sticka upp ur bäckenet och kännas utifrån. Och vet ni, det är något på höger sida. Det är nog Ernie ska ni se!

Graviditetsvecka: 11+2
Vikt: 64 kg

18 september 2009

KUB - Del 1

Igår var jag på MVC och lämnade blodprov till KUB-testet. Den 28 september ska vi till Frölunda MVC och göra del 2 av KUB:en, ultraljudet. Då får vi också veta sammolikheten för kromosomavvikelse.

Fast just nu funderar jag på om jag verkligen är gravid. Känner ingenting. Ingen "mensvärk", ingen outhärdlig trötthet, inga cravings, inget illamående och ingen mage. Den enda mage som syns är resultatet av mitt STORA sockerbegär som jag under någon vecka gett mig hän åt, samtidigt som jag inte tränat på Friskis alls. Men nu har jag tagit mig i kragen, dragit ner på sockerintaget och börjat träna igen. Det räcker med babyvikten jag per automatik kommer lägga på mig tack!

I och för sig är jag bara i vecka 10+6 men ändå. Illamående och trötthet ska vara som värst nu. Vore det inte för de facto att jag inte haft "lingonveckan" sen i början på juli och att stickan visade ett stort blått plus så skulle jag inte tro att jag var gravid. Hade ju inte några hemska krämpor första gången heller, jämfört med vad flera av mina vänner haft, men nu är det verkligen ingenting sen ungefär en vecka sen. Tyder det på en lugn och snäll bebbe kanske? Man kan ju alltid hoppas! :)

17 september 2009

On the radio...

Jag var med i Morgonpasset i P3 tisdag den 15 september. Men inte live utan med ett brev jag skrev till redaktionen. Ämnet var finanskrisen och de var ute efter historier om hur läsarna klarat sig igenom krisen osv. Så jag plitade ner min lilla solskenshistoria och mailade in. Blev lite paff när de faktistk läste upp mailet. Det blev mina "two minutes of fame" typ! Hehe, lite kul ändå. Vill ni lyssna så klicka på länken nedan och spola/hoppa sedan framåt till rätt del och tidpunkt.

Morgonpasset i P3 2009-09-15
Del: 4 av 5
Tid: 12:20-14:40

Det blev en kille!



Onsdag 16 september 2009, klockan 16:57, föddes Moa och Per-Görans lillkille. Han vägde 3255g och var 47 cm lång. Namnet är inte bestämt ännu, men det kanske blir Linus. Grattis alla tre och bra jobbat Moa!

11 september 2009

Kan nån kan Canon!

Åh så nykär jag är i min darling Canon! Den är helt fantastisk och då har jag knappt hunnit testa den ännu. Mest imponerad är jag nog av min Speedlite EX430 II-blixt. Har aldrig tidigare haft en extern blixt och när jag testade den idag fick jag gåshud. Den är så grymt snabb på att ladda om så det är inga problem att ta en lång serie bilder. Rassel rassel säger det så har man tagit 10 bilder. Det är nästan så det blir fartränder på bilderna!

Och så var det bildkvalitén. Det går inte att jämföra med en kompaktkamera och det var en känsla av eufori som spred sig i kroppen när jag höll min goa 500D i näven och testade porträttfotografi på Maija. Skärpedjuuup! Det är som när jag hade mina gamla analoga systemkameror EOS 5000 och EOS 300V. Fast nu får jag se resultatet direkt och slipper vänta på att rullen är färdigexponerad och framkallad. Underbart! Så varsågoda, här följer några bilder på vad påsen från Japan Photo innehöll!


Canon EOS 500D + Canon EF-S 18-55mm IS


Canon EF-S 55-250mm IS


Canon SpeedLite EX430 II

Lycka är...


Att precis ha spenderat 17.000 kr på Japan Photo! :D

8 september 2009

Illa, jag mår illa...

Eller jag gjorde i alla fall det. Nu har dock det svagt molande illamåendet slutat göra väsen av sig. De senaste veckorna har jag 3-4 gånger stått öga mot öga med det "verkliga" illamåendet. Då har det kommit som en våg över mig och lika plötsligt försvunnit igen. Alltid på morgonen innan jag hunnit få i mig frukost. Och i övrigt har magen känns lite gungig så fort den börjat bli tom. Men som sagt, inte värre än så har jag haft det.

Läste min gamla babyblogg för att se hur det var med illamåendet senast det begav sig och fann följande inlägg:

Vecka 7+4 (2006-11-06)
"Usch, jag har börjat må illa! Slipper kräkas men illamåendet vill inte ge med sig utan ligger och molar i mellangärdet hela dagarna. Gräsligt trött är jag också och inte blir det bättre av att jag äter Postafen mot illamåendet. Istället blir jag ännu tröttare eftersom medicinen gör mig dåsig. Jag är så trött att jag snart somnar stående!"

Vecka 11+4 (2006-12-04)
"Fy f*n vad illa jag mår! Idag var värsta dagen någonsin, om vi bortser från min magsjukedag i fredags. Illamående från arla morgon till sena kvällen. Det är dagar som denna man undrar vad det är man gett sig in på. Jag hoppas innerligt att illamåendet och tröttheten ger med sig snart."

Först i vecka 12+0 gav illamåendet med sig då jag väntade Maija (Kotten). Nu är jag i vecka 9+2 och illamåendet är i pricip borta, plus att illamåendet varit lindrigare denna gång. Har inte heller varit lika trött, men och andra sidan åt jag Postafen då, vilket jag inte gör nu. Nåväl, det ska bli kul att jämföra lite och se hur det kommer te sig den här gången. Ernie vs. Kotten!

7 september 2009

Inskrivning på MVC

Jaha, då var "Ernie" officiell och inskriven på MVC. Min barnmorska heter Mari-Ann och verkar jättetrevlig och duktig. Har inte samma BM som förra gången för hon jobbar inte kvar längre. Men det är idel positiva intryck och de nya lokalerna på Skärgårdsgatan är mycket fräscha.

Första besöket gick ut på att få information om allt från alkohol och droger till svininfluensa och KUB samt att upprätta en ny MVC-journal för Ernie och mig. Då jag och Poul bestämt oss för att göra KUB, blev jag inbokad för blodprov och ultraljud. I samband med ultraljudet får vi också reda på resultatet, dvs sannolikheten för trisomi.

Och för den som inte visste är KUB (Kombinerad Ultraljuds- och Biokemisk undersökning) en metod för att bedömer sannolikheten för att fostret har en kromosomavvikelse med en extra kromosom, trisomi 13, 18 eller 21. Trisomi 21 är det vi vanliga Svenssons känner till som Downs syndrom.

Så fick jag också nästa tid till min BM då vi ska samtala vidare och förmodligen boka in ett par andra besök. Skulle gissa på läkarbesök och det "vanliga" ultraljudet för att fastställa graviditetens längd, räkna foster osv

Men det jag fick reda på vid detta besök var följande:
Graviditetsvecka: 9+2
Beräknad förlossning: 2010-04-10
Inskrivningsvikt: 63,8 kg
Blodsockervärde: 5,0 mmol/l
Blodvärde (HB): 137 g/l

Fina värden mina vänner! För den som vill följa spektaklet så lovar jag att vara duktig på att uppdatera. Och för den som inte vill läsa... Well, då rekommenderar jag Blondinbellas blogg istället! ;)

2 september 2009

Babyboom!




Ingen vet det jag vet, en hemlighet...
Någon som jag tycker om har gjort mig "fet" ;)


Ja nu släpper vi nyheten till "allmänheten" också.
Till våren blir vår trio en kvartett!
Kodnamn: Ernie
ETA: April 2010

London baby!

SAS sålde nu i slutet av augusti en massa billiga biljetter till destinationer runt om i världen. Jag såg min chans att komma till London dit jag aldrig förut varit. Frågade Poul om han tyckte vi skulle åka dit i december, och visst tyckte han det skulle vara kul, men han är egen företagare fortfarande i uppstartsfas och då är man inte tätast i världen. Men som ni vet så är själv bäste dräng, så jag ignorerade min käre sambos ord, bokade två biljetter till London 12-15 december och gav det till honom i julklapp! Ska bli jättekul att åka dit och mysa några dagar och uppleva London i juletid. Varken jag eller Poul har varit där så det blir lite extra spännande. Nu ska jag bara hitta oss ett schysst hotell i centralt läge som inte kostar skjortan. Any suggestions?

Midnattsloppet 2009

Ja usch och fy, jag ber verkligen om ursäkt att det har dröjt. Det är nu 1,5 vecka sedan jag sprang Midnattsloppet och jag har inte skrivit en enda rad om det som jag lovade. Men bättre sent än aldrig! Jag skyller på att jag den senaste tiden var så grymt trött om kvällarna och därför prioriterat sömn istället för bloggen. Men här kommer den nu, sagan om Midnattsloppet 2009!

Lördag 22 augusti 2009 - För det första hann jag vara upp och kissa 4 gånger från midnatt till dess jag klev upp vid 09:00. 03:41 vaknade jag av att alarmet ringde. Men jag hade ju inte ställt någon klocka. Var hälften kvar i min dröm och hälften i verkligheten. Tog en bra stund innan jag fattade att det inte var i drömmen utan i verkligheten som det pep. Insåg till slut att det pipande ljudet kom från handväskan på golvet vid sängen. I den hittade jag vår digitala äggklocka som vi använder när vi lagar mat och bakar. Maija hade fått tag på den och lekt med den. Lyckats ställa in den på 33 timmar, 11 minuter och 17 sekunder. Och 03:41 på natten, exakt 33:11:17 efter leken så ringde den. WTF?! Nåväl, jag behövde ändå gå upp och kissa.

Efter att ha klivit upp på "riktigt" förflöt min dag ungefär så här:

09:30 Grötfrukost och smörgås med apelsinjuice.
11:00 Shoppa och lämna Maija hos farmor och farfar
14:00 Energigivande lunch med pasta och köttfärssås
14:30 Tog mig en liten middagslur
15:00 Slappade och såg TV
16:30 Var omåttligt uttråkad
17:30 Fixade bra dunkadunka-musik till mp3-spelaren
19:00 Middag, mer pasta och köttfärssås men ingen mjölk
19:30 Om möjligt än mer uttråkad
20:30 Började göra mig iordning så sakteliga
21:40 Anlände till Heden
21:50 Uppvärmning med Friskis & Svettis
22:10 Min startgrupp skickades iväg
23:10 Spurtade i mål trött och med värkande kropp men oj så nöjd!

Sluttid: 59:36. Det är inte illa pinkat för en som löptränat otroligt dåligt. Ja i princip inget alls! Jämfört med för 19 år sedan då jag sprang Scania-milen är försämringen marginal. Då sprang jag på 59:13, 23 sekunder snabbare. Men det var då och nu är nu. Jag är helt klart supernöjd men fram för allt har jag en tid jag kan förbättra till nästa år! Och ett jättetack till Poul som hängde mig in till stan och agerade supporter!