8 september 2009

Illa, jag mår illa...

Eller jag gjorde i alla fall det. Nu har dock det svagt molande illamåendet slutat göra väsen av sig. De senaste veckorna har jag 3-4 gånger stått öga mot öga med det "verkliga" illamåendet. Då har det kommit som en våg över mig och lika plötsligt försvunnit igen. Alltid på morgonen innan jag hunnit få i mig frukost. Och i övrigt har magen känns lite gungig så fort den börjat bli tom. Men som sagt, inte värre än så har jag haft det.

Läste min gamla babyblogg för att se hur det var med illamåendet senast det begav sig och fann följande inlägg:

Vecka 7+4 (2006-11-06)
"Usch, jag har börjat må illa! Slipper kräkas men illamåendet vill inte ge med sig utan ligger och molar i mellangärdet hela dagarna. Gräsligt trött är jag också och inte blir det bättre av att jag äter Postafen mot illamåendet. Istället blir jag ännu tröttare eftersom medicinen gör mig dåsig. Jag är så trött att jag snart somnar stående!"

Vecka 11+4 (2006-12-04)
"Fy f*n vad illa jag mår! Idag var värsta dagen någonsin, om vi bortser från min magsjukedag i fredags. Illamående från arla morgon till sena kvällen. Det är dagar som denna man undrar vad det är man gett sig in på. Jag hoppas innerligt att illamåendet och tröttheten ger med sig snart."

Först i vecka 12+0 gav illamåendet med sig då jag väntade Maija (Kotten). Nu är jag i vecka 9+2 och illamåendet är i pricip borta, plus att illamåendet varit lindrigare denna gång. Har inte heller varit lika trött, men och andra sidan åt jag Postafen då, vilket jag inte gör nu. Nåväl, det ska bli kul att jämföra lite och se hur det kommer te sig den här gången. Ernie vs. Kotten!

Inga kommentarer: