2 september 2009

Midnattsloppet 2009

Ja usch och fy, jag ber verkligen om ursäkt att det har dröjt. Det är nu 1,5 vecka sedan jag sprang Midnattsloppet och jag har inte skrivit en enda rad om det som jag lovade. Men bättre sent än aldrig! Jag skyller på att jag den senaste tiden var så grymt trött om kvällarna och därför prioriterat sömn istället för bloggen. Men här kommer den nu, sagan om Midnattsloppet 2009!

Lördag 22 augusti 2009 - För det första hann jag vara upp och kissa 4 gånger från midnatt till dess jag klev upp vid 09:00. 03:41 vaknade jag av att alarmet ringde. Men jag hade ju inte ställt någon klocka. Var hälften kvar i min dröm och hälften i verkligheten. Tog en bra stund innan jag fattade att det inte var i drömmen utan i verkligheten som det pep. Insåg till slut att det pipande ljudet kom från handväskan på golvet vid sängen. I den hittade jag vår digitala äggklocka som vi använder när vi lagar mat och bakar. Maija hade fått tag på den och lekt med den. Lyckats ställa in den på 33 timmar, 11 minuter och 17 sekunder. Och 03:41 på natten, exakt 33:11:17 efter leken så ringde den. WTF?! Nåväl, jag behövde ändå gå upp och kissa.

Efter att ha klivit upp på "riktigt" förflöt min dag ungefär så här:

09:30 Grötfrukost och smörgås med apelsinjuice.
11:00 Shoppa och lämna Maija hos farmor och farfar
14:00 Energigivande lunch med pasta och köttfärssås
14:30 Tog mig en liten middagslur
15:00 Slappade och såg TV
16:30 Var omåttligt uttråkad
17:30 Fixade bra dunkadunka-musik till mp3-spelaren
19:00 Middag, mer pasta och köttfärssås men ingen mjölk
19:30 Om möjligt än mer uttråkad
20:30 Började göra mig iordning så sakteliga
21:40 Anlände till Heden
21:50 Uppvärmning med Friskis & Svettis
22:10 Min startgrupp skickades iväg
23:10 Spurtade i mål trött och med värkande kropp men oj så nöjd!

Sluttid: 59:36. Det är inte illa pinkat för en som löptränat otroligt dåligt. Ja i princip inget alls! Jämfört med för 19 år sedan då jag sprang Scania-milen är försämringen marginal. Då sprang jag på 59:13, 23 sekunder snabbare. Men det var då och nu är nu. Jag är helt klart supernöjd men fram för allt har jag en tid jag kan förbättra till nästa år! Och ett jättetack till Poul som hängde mig in till stan och agerade supporter!

Inga kommentarer: