30 oktober 2009

En tur-i-oturen-dag

Igår var en sån där lite konstig dag. Det började lugnt och bra på jobbet och sen small det till. En kollega var på begravning och en annan hade försovit sig så jag var helt allena på supporten och började känna mig en aning stressad. Men det blev inte närmelsevis så illa som jag trott. Allt löste sig och 12:10 kunde jag packa ihop och göra helg. Men nästa släng av otur väntade runt hörnet...

Efter en snabb lunch på McD åkte jag till Stadium XXL för att lämna tillbaka en tröja. I kassan bad jag att få pengarna insatta på mitt konto och öppnade plånboken för att ta fram mitt VISA-kort. Borta! Började fundera och insåg att det låg i bilen. Jag hade betalt med det på McD men inte lagt tillbaka det.

Väl tillbaka i bilen började jag leta efter kortet men det stod inte att finna. Började fundera igen på hur betalningen på McD gått till och insåg att jag hade plånbok och VISA-kort liggande i famnen och att jag flyttade plånboken men inte kortet. Med en uns fasa insåg jag att mitt kort med största sannolikhet trillat ner på marken när jag klev ur bilen för att kasta skräpet efter att ha ätit.

Ringde telefonbanken för att spärra kortet för säkerhets skull, men den personliga servicen var redan stängd och i självbetjäningen gick det inte att ordna. Istället bestämde jag mig för att flytta över alla pengar från kortkontot till mitt sparkonto via telefonbanken och sedan åka hem och spärra kortet via Internet.

Men när jag flyttat över alla pengar, så det endast återstod 70 kr på mitt kortkonto, så fick jag för mig att ta en sväng via McD och leta först. Och vilken tur att jag gjorde det! På parkeringen fanns inte ett spår av kortet, men någon hade hittat det och snällt lämnat in det i restaurangen! Tack snälla du som gjorde det! :)

Tro nu inte att min tur-oturs-dag var över här. Nej, jag åkte på nästa grej när jag skulle vara snäll och byta bakrutetorkare på sambons bil. Kunde för min värld inte fatta hur man skulle få av bladet och när jag trodde mig ha klurat ut det lyckades en del av ett plastspänne gå sönder. Några svordommar smet över mina läppar, innan jag tog resterna av torkarbladet och kilade in på Mekonomen.

Döm av min förvåning när jag upptäckte att det inte bara var bladet som skulle bytas, utan även hela den plastdel som jag delvis lyckats göra sönder. Halleluja! Mannen på Mekonomen hjälpte också till att byta torkarbladet när han ändå följde med ut för att verifiera att det var rätt typ blad. Vilken dag! Och på grund av denna udda lyckodag passade jag och Maija på att lämna in ett par Lottorader när vi var och handlade. Håll tummarna!

Inga kommentarer: