26 november 2009

London calling!



Oj oj oj! Insåg nu i morse att det bara är 2 veckor och 2 dagar kvar till jag och Poul åker till London! Härliga tider! Ser verkligen fram emot det eftersom jag aldrig varit där förut. Nej, det är sant! Jag är nog en av de få som inte upplevt speciellt mycket av vårt Europa. Men nu är det dags att vidga vyerna och uppleva Storbritanniens huvudstad.

Vi har bokat rum på Morgan Hotel på 24 Bloomsbury Street, granne med British Museum. Verkar vara mysigt och familjärt och på TripAdvisor har det fått höga betyg. Hela 95% ger tummen upp och av totalt 209 recensioner är 110 st femstjärniga och 79 st fyrstjärniga. Riktigt bra betyg för ett litet hotell som sedan 1978 drivs av familjen Wards. Jag tror det kommer bli kanon!

24 november 2009

Första halvlek avklarad!

Idag är det vecka 20+0 och har vi kommit halvvägs! Det innebär att Ernie, som nu är 20 fulla veckor gammal, har halva sträckan kvar innan det är dags att titta ut. Enligt min lilla "bibel" har fostret nått ungefär halva den längd det kommer ha vid födelsen, men bara en tiondel av vikten. På ett ungefär 24 cm och 350 gram. Ernie måste ju se ut som min lillebror fast i mini-mini-format. Lång och smal! ;)

Ernie verkade i alla fall fira första halvlek genom att ha kullerbytterace i magen mest hela dagen. Och jag blir så glad och drar på munnen varje gång jag känner fostret sparka och röra sig. Det är då man påminns om vilken fantastisk varelse man bär runt på hela dagarna. Den där "grejen" började som en sädescell och ett ägg och har sedan utvecklats och kommer till slut vara en så komplex skapelse som en fullt utvecklad liten människa. Häftigt!

23 november 2009

MVC-besök #3

Äntligen börjar det om med MVC-besöken! Det är precis två månader sedan sist och tiden där emellan har mest varit en enda lång väntan. I och för sig har vi hunnit med KUB-test och rutinultraljud, men i övrigt har det varit en lång väntetid för att graviditeten ska ta fart och kontrollerna komma tätare. Det är ju fånigt spännande att lyssna på det där syntetiska ljudet av bäbisens hjärtljud som dopplern avger. Och det är schysst att ränna på MVC för det är som att bli lite extra ompysslad. Dvs om man nu har en barnmorska man trivs med, och det har jag!

Tror också att man som omföderska ser lite annorlunda på graviditeten. Första gången är det väldigt speciellt. Då läser man ALLT man kommer över och har koll på exakt vilken vecka man är i, vad som händer där inne osv. Andra gången är det mer på rutin. Man har gjort det en gång förr och har på en höft koll på vad som händer och när utan att behöva plöja igenom den ena boken efter den andra. Denna andra gång är det nästan så jag får räkna efter om någon undrar vilken vecka jag är i. Man har liksom fullt upp med vardagen nu när man redan är mamma. Men visst läser jag min bok då och då bara för att ta reda på barnets ungefärlig vikt, längd osv.

Fast visst hinner jag tänka på lillkrabaten där inne för varje gång jag känner en spark påminns jag och faschineras över hela processen och varje kväll innan jag somnar brukar jag klämma, känna, puffa och vara social med Ernie. För tillfället väntar jag på att de små sparkarna ska kännas på utsidan magen och det är nog inte länge kvar förän Maija och Poul också får vara med i leken. Och appropå Maija. I morse när jag väckte henne satte hon sig raklång upp i sängen och det första hon gör är att klappa mig på magen och säga "Här bor bäbisen, den bor där inne." och sen lade hon huvudet på magen och skulle lyssna. Söt som gröt!

Graviditetsvecka: 19+6
Vikt: 69,1 kg
Fostrets puls: 150 slag/min

19 november 2009

Könsbestämning

Sen vi gick ut med att vi väntar barn igen så har jag om och om och om igen besvarat frågan på om vi har eller ska ta reda på vad det är för kön. Svaret från oss är NEJ! Nej, vi tänker inte ta reda på och nej vi vill inte veta barnets kön i förväg. Vidare har det spekulerats i om det på ultraljudsbilderna går att se vad det är för kön och där är svaret också nej. Och skulle det gå att se och någon berättade det för mig så skulle jag bli vansinnigt förbannad. Varför då? Jo, jag VILL INTE VETA det i förväg!

Min och Pouls tes lyder: Julklappar öppnar man på julafton! I detta fall blir det dock ett påskägg istället för en julklapp. Men precis som med klapparna så öppnar vi påskägg till påsk och inte vid Lucia. Varför denna inställning? Jo för min del rör det sig om att jag en gång som barn, tillsammans med mina kusiner, öppnade ALLA julklappar i smyg dagen innan julafton. Gissa hur tråkig julafton blev. Spänningen och magin var borta. För hur överraskande är det att öppna en julklapp två gånger? Därför vill inte jag ta reda på vad det är för kön. För mig är den överraskningen en del av belöningen för 9 månaders graviditet och X antal timmars förlossningsslit.

Den enda här i världen som har tillåtelse att könsbestämma är min mamma. Fråga mig inte hur hon gör, det vet hon inte ens själv, men hon känner på sig vad det bor för "typ" av krabat i en mage. Så när vi förra helgen var upp till Östergötland och hälsade på mamma, Stefan och mina syskon så passade jag på att fråga. Utan tvekan svarade hon: -Det blir en tjej till. Så alla som undrar, flundrar och spekulerar, nu kan ni slappna av. Mor har talat, det blir tydligen en tjej till. Men den rätta Lottoraden får ni, precis som vi, vänta på. Den kommer först i april 2010! :)

Under-bältet-humor för små människor

Samtal hemma vid matbordet
Maija pekar på en påse med krukor som står på köksbordet och säger:
- De é kjäp!?
- Nej det är inte skräp, det är krukor.
- Kukojj!!!
- Hihi, ja just det, krukor.
Maija funderar ett ögonblick innan hon glatt utbrister:
- Maija äta kukona!
Jag, som precis tagit en klunk mjölk, lyckas inte hålla mig för skratt.


Hur man får mamma ur balans
Maija har precis kastat en vattenflaska tvärs över rummet. Jag tar tag i henne, går ner på knä och börjar tillrättavisa henne. Rätt var det är släpper hon en brakfis och självklart får jag svårt att hålla mig för skratt. Lyckas omvandla skrattet till en hostning och fortsätter sedan att prata med Maija. Då kommer nästa brakfis och då kan jag inte hålla mig från skratt. Så de sista förmanande orden skrattar jag fram.

17 november 2009

Smile you're on TV!

Idag var det rutinultraljud på Östra Sjukhuset. Tyvärr fick jag åka dit själv och titta på bebisen för Maija fick feber igår kväll. Och eftersom jag måste vara närvarande vid ultraljud och det var för sent för att ändra tid fick pappa Poul stanna hemma med lillfisen i morse medan jag åkte iväg. Som tur var hade barnmorskan bara bra saker att säga om Ernie så det gjorde inget.


En liten Ernie redo att dela ut en uppercut med högernäven!

Däremot kände Ernie tydligen inte för att bli fotograferad idag för när det var dags för ultraljudsfoton så låg det lilla pyret med benen nedåt vilket gjorde att bilderna blev lite mysko. Men det gjorde inte mig något, det går ju klart och tydligt se att det är vår bebis!


Ernie i profil. Ena ögonhålan visar sig som ett svart hål på bilden.

När jag kom hem mötte Maija mig i dörren och sa: "Mamma har varit och tittat på bebisen!" och sen hade vi privat bildvisning för hela familjen. Blev förresten flyttad tre dagar bakåt i tiden så nu är jag i vecka 19+0 och ny dag för veckobyte är tisdag istället för lördag.

16 november 2009

Nu är det jul här i vårt hus...



Precis som på Liseberg har julen hittat även till supportavdelningen. Idag anlände vår personlige "granleverantör" Sven med årets gran. Än så länge har den fått en del pynt på sig och ljusslingan, men än är den inte klar! Imorgon fortsätter vi.

12 november 2009

Baka baka liten kaka...



Ikväll har jag och Maija haft årets första pepparkaksbak! Pappa Poul är på mässa i Stockholm och imorgon är det den årliga julpyntningen av support- avdelningen. Klart man måste bjussa kollegorna på hembakta pepparkakor då, så jag tog lillfisen till hjälp. Hade jättemysigt och jag hoppas Maija inte får ont i magen av all pepparkaksdeg hon petade i sig.

5 november 2009

En spark i magen

Vecka 17+5 och i morse tillkännagav sig Ernie på allvar genom två väl markerade små sparkar där inifrån Ern(ie)nästet. Sen följde ett antal sparkar till då och då under dagen. Mysigt att äntligen känna det på riktigt och inte bara som fjärilar i magen och diffusa små puffar. Med Maija dröjde det längre innan jag kände något. Då kom de första riktiga sparkarna i vecka 21+0. En söndagmorgon då jag satt ihopkrupen i soffan och läste en bok.

Nu längtar jag till vi får titta på underverket igen. Egentligen skulle vi ha varit på rutinultraljud redan torsdag nästa vecka, den 12:e, men då Poul ska på mässa i Stockholm den dagen har vi bokat om tiden. Istället blir det tisdag den 17 november på Östra Sjukhuset. Spännande!

Innan jag slutar måste jag berätta om mitt senaste inköp, ett nytt objektiv till min kamera! Denna gång blev det ett objektiv med fast brännvidd, ett Canon EF 50mm f/1.8 II. Har testat lite och även om testbilderna blev kassa så ser man tydligt vilket härligt skärpedjup det går att få med detta objektiv. Jag blir så glad att det kittlar i magen på mig! Eller var det kanske Ernie som slog en frivolt där inne? Vem vet! :)

1 november 2009

Winnerbäck in concert

Igår vad det så dags för Lars Winnerbäck på Lisebergshallen. Redan i fredags var det turnépremiär och självklart fullsatt. Så även igår, Lördag. Kvällens sällskap, Vikkan, och jag inledde vår musikaliska kväll med en fika och lite "tjöt" på Evas' Paley innan det var konsertdags och vi traskade ner till Lisebergshallen i den kyliga höstkvällen.


Vikkan i ny fräck frisyr och jag slätslickad med svans, som vanligt!

Varken jag eller Vikkan hade sett Winnerbäck live förut, men till skillnad från Vikkan hade jag bättre koll på både hans nya album och alla tidigare album och låtar. Har ju liksom bott i Linköping i flera år och då är det svårt att helt undgå Winnerbäck eftersom han nog är som allra störst på hemmaplan.


Lars Winnerbäck mitt under "Elegi", om jag inte minns fel.

För mig blev det en mycket trevlig och lite nostalgisk upplevelse eftersom jag kunde nynna och sjunga med i så gott som alla låtar. Vikkan däremot kände bara igen tre låtar tror jag, men var nöjd med upplevelsen ändå. Winnerbäck är ju inte någon partykille direkt som spexar och har sig på scenen, så om man inte känner till hans musik kan han nog te sig lite grå och trist. Men det är sån han är. Han får utlopp för allt i sin musik. Inte genom att härja runt på Stockholms inneklubbar och bete sig eller figurera i skvallerpressen.

Här följer en lista över alla låtar samt min egen lilla kanon och kalkon-lista. Och även om kvällens huvudperson inte står nämnd bland "kvällens bästa" så är han självklart placerad högst på listan. Nästa gång du kommer till Göteborg Lasse, då tittar jag förbi och lyssnar!

Låtarna: Järnvägsspår, Köpenhamn och överallt, Dunkla rum, Jag har väntat på ett regn, Du som reser mig, Om tiden vill ifatt, Kedjebrev, Lång dag, Varning för ras, Hugger i sten, I Stockholm, Åt samma håll, Fribiljett mot himlen, Söndag 13.3.99, Du får mig, Jag får liksom ingen ordning, Kom ihåg mig, Solen i ögonen, Om du lämnade mig nu
Extranummer: Elden, För dig, Ett sällsynt exemplar
Extranummer 2: Elegi, Söndermarken

Kvällens bästa 1: "Om du lämnade mig nu"
Kvällens bästa 2: Självklart mitt konsertsällskap, Vikkan :)
Kvällens bästa 3: En ensam stackare som under en finstämd låt tog fram sin tändare och vajdade fram och tillbaka med den. Hade det varit 20 år sedan hade ALLA haft en tändare i näven. Nostalgi!
Kvällens sämsta 1: Människor som ska springa fram och tillbaka mitt under konserten för att köpa öl, kissa och röka. SÅNT KAN NI GÖRA SEN! Har man ståplats är det väl okej, men har man sittplats är det störigt som f*n.
Kvällens sämsta 2: Ljudteknikern. Om han tagit av sig öronpropparna en stund då de gjorde soundcheck hade han också insett att ljudvolymen var för hög för lokalens storlek. Mycket av musik och sång försvann in i ett öronbedövande vrål av diskant och höga toner. Ska man verkligen behöva öronproppar under konserten för att få en riktig musikupplevelse och inte bara för att skydda hörseln? Ja i så fall har det gått för långt! Sänk!