3 december 2009

Don't push your luck!

Nu får det bli bättring och bot på mina morgonrutiner! När alarmet ringer 05:30 finns inget utrymme för att snooza. Talesättet "If you snooze you lose" känns nämligen som om det snart kan komma bli verklighet. I morse snoozade jag igen, precis som igår, och ändå hann jag med bussen till jobbet. Men det var på det berömda håret och gick inte alls lika smidigt och med lika mycket flyt som igår. Men än dock, jag lyckades faktiskt vända allt det negativa till något positivt.

Det började med att jag, precis som igår, missade min spårvagn som går direkt från Mariaplan till Korsvägen. Istället tog jag 11:an en hållplats för att få lite gratisskjuts och planen var att sedan gå till Marklandsgatan, därifrån ta 7:an till Sahlgrenska och sedan 6:an till Korsvägen.

Tyvärr grusades mina planer då jag tappade en av gummiplopparna till mina hörlurarna någonstans på en mörk gata. Försökte hitta den men utan resultat. Medan jag letade kom 3:an åkande, samma vagn jag hann med igår, så jag struntade i gummiploppen och kastade mig på spårvagnen istället. Gummiploppsproblemet löste jag genom att ta plopparna från mitt headset till mobilen så jag trots allt kunde få ljuv musik i mina öron.

Väl framme på Marklandsgatan kom nästa bakslag. Samtidigt som vi svängde in på hållplatsen ser jag 7:an åka iväg framför oss. Fasen också! Tittade på tidtabellen men ingen vagn eller buss skulle kunna rädda mig. Trodde jag! Då dök buss 58 upp. Jag chansade och frågade om den gick via Sahlgrenska, och jo då visst gjorde den det. Hoppade på bussen och åkte iväg. Vid Sahlgrenska insåg jag att jag redan missast 6:an så jag valde chansa och åka vidare med bussen till Götaplatsen. Enligt mina beräkningar borde jag hinna springa från Stadsbiblioteket på Götaplatsen och ner till Berzeliigatan och ta buss 771 till jobbet.

Höll stenhård koll på klockan och så fort dörrarna öppnades utanför Stadsbiblioteket sprang jag allt vad jag orkade ner till Berzeliigatan och där stod min buss och var precis på väg att åka. Men tack vare nytt rekord på 100 kullerstenssprint för gravida så hann jag med bussen idag också. Jag fick dock betala för mitt lilla sprintlopp och kände mig en aning knäckt under några minuter tills pulsen gått ner och sammandragningarna lagt sig. Stackars Ernie, vad han/hon får stå ut med. Tokigare morsa får man ju leta efter! Men man måste se positivt på tillvaron, jag hann ju med bussen!

Ikväll blir det istället att krypa i säng i tid så jag får sova ordentligt och därmed är pigg imorgon när klockan ringer. Då är det mycket lättare att låta bli att snooza. Och det blir nog inte svårt att somna för jag är helt slut redan och då är klockan bara 20:00. Nåväl, slutpladdrat! Nu är det röjningsarbete i köket och sedan marsch pannkaka i säng!

Inga kommentarer: