31 mars 2010

Sista dagen på jobbet...

Det blev en riktig lång dag idag. Kom 06:45 och åkte hem 19:15. Där emellan jobbade jag med att avsluta ärenden och delegera vidare. Till eftermiddagsfikat vankades det hembakad banankaka med gräddglasyr och kärleksmums. Mmm! När så klockan passerat sju och alla hade gått hem, utom jag, packade jag ihop de av mina tillhörigheter som jag ville ta med mig hem (Guinnessmuggen, min teburk med innehållande Norrskenste osv) släckte jag ner, larmade på och gick ut. Då kom en lustig och konstig känsla över mig. Det kändes som om det var sista gången jag var där. Som om jag slutat för alltid och inte bara för en tid framöver. Det kändes inte ledsamt eller så, bara underligt. Kanske är så det ska kännas när man går till jobbet varje vardag med ett leende på läpparna, trivs med sitt jobb, sina sysslor och sina arbetskamrater? Ja det måste vara så det är! Kommer sakna att inte träffa dem allihop flera dagar i veckan, men jag har lovat att kika förbi någon gång ibland. Kanske med lite hembakat lagom till eftermiddagsfikat. Men den absolut närmsta framtiden ska jag slappa, slöa, mysa och föda barn. Sen får vi se vad jag hittar på för skoj om dagarna. Den som lever får se!

30 mars 2010

Vecka 38+0

Jaha, då var det 2 veckor kvar till beräknad förlossning. Men för att inte bli besviken om jag skulle behöva gå över tiden så räknar jag som förra gången, dvs inklusive eventuell "övertid". Det innebär att inom fem veckor så har vårt lilla underverk kommit till världen! Just nu är "Ernie" ungefär 50 cm lång och väger ca 3150 gram. Imorgon är min sista arbetsdag på ett bra tag, så när helst du känner dig redo "Ernie" så är det fritt fram!

Fler vårtecken


God morgon! På väg från dagis till jobbet sprang jag på en hel rabatt full av gula krokusar. Ett tydligt vårtecken trots en kylig morgon med frost. Ser ut att bli en vacker och solig vårdag!

29 mars 2010

Säkra vårtecken

Dagen har varit så där som dagar i Göteborg kan vara. Jämngrå. Men efter regn kommer solsken och på eftermiddagen kikade solen fram mellan molnen. Och även om lövsprickningen inte kommit igång så känner man att våren är här. Jag har hört rapporter om vårtecken så som snödroppar och defacto att snön har smält bort och termometern håller sig över nollsträcket, gör att man förstår att det är vår. Men idag, på väg hem från jobbet, möttes jag av ett av de säkraste vårtecken som finns när man bor i en stad. Nej det var inte fågelkvitter och en värmande vårsol. Det var det jag möttes av när jag klev in på vår innergård... Allt grus på hela gården var uppsopat och borta! Tänk att det lilla kan göra så mycket för hur man upplever omgivningen. Det sägs att en fågel gör inte en sommar, men en gata fri från gruskross gör STOR skillnad! Larvigt? Tja kanske det, men jag glädjs ändå. Våren är ju här och Göteborg börjar så sakta skaka av sig sin gråbruna kostym!

28 mars 2010

Sköna söndag!

På söndag eftermiddag kom pappa Poul med idén att ta sig ut på lite utflykt i grannskapet. Vi började vår lilla söndagspromenad med varsin korv på vår berömda korvkiosk här på Mariaplan och sen knatade vi ner till lekparken vid Gröna Vallen. Sen blev det klättra, gunga, hoppa, springa och massor med skratt. En "tjockis" som jag fick roa mig med att fotografera istället. Efter en stund i lekparken knatade vi hem igen i maklig takt. Det går inte så fort när jag är med. Direkt jag ökar takten det minsta får jag grymma sammandragningar. Det innebär att en promenad på 500 meter ungefär tar 20 minuter i min takt. Hej vad det går!

Efter fiskpinnemiddag gjorde vi Maija klar för sängen och såg Djursjukhuset på Barnkanalen. Sen var det läggdags, men vi hann aldrig så långt för strax efter 20:00 slocknade Maija i soffan, lutad mot min axel. Lilla pärlan var helt slut efter dagens bravader. Precis som igår. Då fick hon stanna uppe och vara med när vi släckte ner och firade Earth Hour 2010 med tända ljus. Vi satt i soffan och läste och hade det mysigt fram till ca 21:15 då jag följde henne till sängs. Ett par minuter senare sov hon som en stock. Och jag som trodde vi skulle mysa lite till innan vi sa go'natt. Tji fick jag! Istället gick jag och köpte lördagsgodis och såg sen slutet på andra delen av "Män som hatar kvinnor" tillsammans med Poul.


Utflykten tog sin början på pappas axlar i kön till "korvan".


Gött som körv! Körv som é så gött!


"För jag ska, gung gung gunga, gunga med dig..."


Här övas det för fullt i barr inför VM i Gymnastik!


Lycka är... Att gunga babygunga så högt det bara går!


"After-playground" hemma i soffan med glass och konståkning på TV.

24 mars 2010

MVC-besök #8



Jihooo! Jag har viktmässigt lugnat ner mig jämfört med föregående graviditet. Det beror garanterat inte på ett mindre snaskintag än förra gången utan defacto på att jag inte samlat på mig lika mycket vatten denna gång. Notera också att förra gången hade jag en startvikt på 62 kg. Denna gång var startvikten 63 kg. Alltså 14,6 kg totalt än så länge. Tror knappast jag kommer bräcka 18 kg som jag gick upp förra gången. Idel positiva upptäckter!

Övriga värden var också bra. Bra nivå på blodsocker och blodvärde och inga problem med högt blodtryck. Tvärt om var det ganska lågt idag, 95/60, men helt okej eftersom jag är mer åt lågtryckar-hållet. Magkurvan pekade något uppåt denna gång och "Ernie" har hunnit sjunka djupare ner i bäckenet, precis så som det känts, och är nu inte längre rörlig utan bara ruckbar. Enligt BM är det inte säkert att bebben hinner fixera sig innan det är dags för förlossning.

Och appropå förlossning... Efter 37 hela veckor var det dags att sammanfatta graviditeten och komma med önskemål inför förlossningen. Det enda konkreta önskemål jag hade var att jag inte vill ligga på rygg och föda eftersom mitt bäcken låser sig. Vad gäller smärtlindring har jag sagt att jag kör med lustgas som senast. Kanske provar jag akupunktur, men epidural låter jag bli så vida det inte blir nödvändigt. Första gången tog jag mig igenom hela öppningsskedet med bara andning, att gå och "vagga" mig igenom värkarna och min kompis vetekudden. Så varför krångla till det denna gång om det inte behövs?

För att summera hittills kan man säga att jag har haft en riktig bra graviditet, igen. Jämför jag med förra gången så var det lite mindre illamående denna gång, mindre ansamling av vätska i kroppen och därmed inget karpaltunnel- syndrom och precis som förra gången har jag klarat mig från hemorojder, förstoppning, åderbråck och matnoja. Än så länge i alla fall. Förra gången fick jag tre pyttesmå bristningar på varje höft, dessa har redan bleknat bort och denna gång har jag än så länge inga tecken på bristningar.

Foglossningarna har jag däremot lidit mer av denna gång. Förra gången kände jag inte av dem speciellt mycket men de senaste månaderna har det till och från varit smärtsamt. Ungefär som att ha bäckenet fyllt av krossat glas. Jag har också haft mer sammandragningar och förverkar den här gången, men det gör ju inte direkt ont utan är mer obekvämt och obehagligt. Andra skillnader mellan då och nu är att jag nu inte har någon pigmentrand på magen och att "Ernie" hickar mer sällan än Maija men istället bökar runt mer än än sin storasyster gjorde. Halsbrännan då, ja den är lika jävlig denna gång men då hjälper det att "missbruka" Novaluzid!

Sen var det den där BB-väskan. Precis som förra gången har jag ännu inte kommit mig för att packa den. Men jag lovar att jag ska kirra det inom kort. Det är ju trots allt inte länge kvar innan den lilla krabaten ska ut i stora vida världen. Inom sex veckor, inklusive eventuell övertid, så är magen väck och vårt andra lilla underverk har gjort entré!

Datum: 2010-03-24
Graviditetsvecka: 37+1
Vikt: 77,6 kg
Blodsockervärde: 4,9 mmol/l
Blodvärde (HB): 130 g/l
Blodtryck: 95/60 mmHg
Fostrets puls: 132 slag/min
SF-mått: 36 cm
Fosterläge: Huvud/Ruckbar

Jämförelsevärden från min första graviditet
Datum: 2007-05-22
Graviditetsvecka: 37+1
Vikt: 79 kg
Blodsockervärde: 4,6 mmol/l
Blodvärde (HB): 129 g/l
Blodtryck: 105/70 mmHg
Fostrets puls: 140 slag/min
SF-mått: 37 cm
Fosterläge: Huvud/Ruckbar

23 mars 2010

Tema: Weekend

Tycker nog jag har varit lite dålig på att blogga de senaste veckorna. I och för sig händer det ju inte så mycket under arbetsveckan men på helgerna har vi hunnit med desto mer. Så det får bli lite bilder och en liten weekend update för de senaste veckosluten.

Lördag 5 mars
Egentid hos min favoritfrisör B! Vilken lyx! Jag såg till att njuta fullt ut av ompysslingen, och så var det gott att prata lite strunt en stund. Den här gången frågade B om vi skulle klippa vanlig rak lugg och jag, som är slav under henne vad gäller min frisyr, tyckte varför inte. Känns ovant att ha vanlig lugg igen, det var många år sedan sist, men jag trivs bra i det och tycker själv jag ser lite äldre ut. Kanske inte behöver visa legitimation på Systemet med min nya frisyr!


Arkitekten Maija designar ett slott i Lego Duplo.

Söndag 6 mars
Min och Pouls 6-årsdag! Då, 2004, var det en söndag och vi var i Linnéstan och åt lunch på Pasta Haus. I år var det också en söndag och vi åt i Linnéstan även denna gång, fast middag på Lilla Tavernan, en liten grekisk restaurang med fantastiskt god mat. Hela vår lilla familj festade loss på vitlöksbröd med tzatziki och vitlöksmarinerade oliver till förrätt och till huvudrätt åt jag lammkotletter, Poul en grilltallrik och Maija kalasade på Souvlaki. Tur ingen skulle umgås med oss efter det för vi osade förmodligen vitlök långa vägar. Men åh så mysigt vi hade det jag och mina älsklingar!


Lördagspromenad i Linnéstan med Maija, Meja, Poul, Anna, Johannes och Livia.

Lördag 13 mars
Hela familjen var på långpromenad i vårsolen tillsammans med Anna, Johannes, Meja och Livia. Första anhalt, en tur på Naturhistoriska Muséet i Slottsskogen med efterföljande fika. Sen promenad i Linnéstan och lunch på Tintin. Till sist promenad hem till Majorna igen via säldammen och pingvinerna i Slottsskogen. Och som vanligt alltid lika trevligt att umgås med Anna & co. Men aj aj vad jag fick lida illa för denna härliga solskenspromenad. Spenderade resten av dagen i liggande läge för att "vila" fogarna, fast det var det värt!


Piff & Puff vandrar gatan fram hand i hand.

Söndag 14 mars
Golf med grabbarna som vanligt för Poul. Jag och Maija släppte av honom på Innesvingen och fortsatte sedan till IKEA där vi åt frukost, mös och tittade på Aristocats i barnhörnan. Efter lite shopping tog vi vägen förbi svärmor och svärfar för en fika innan vi hämtade upp Poul. Sen blev det söndagsmys hemma för hela slanten. För man måste ju helga vilodagen också, inte bara flänga runt som ett jehu och hitta på saker!


Den lilla blondinen på sälspaning i Slottsskogen!

Fredag 19 mars
Vi skulle ha varit på 45-årskalas, men det blev inställt så istället emigrerade vi till svärmor och svärfar i Tulebo för lite bastu och fredagsmys med övernattning. Bastun hann bli riktigt varm. Det var 90 grader varmt när jag, Maija och Poul kom oss ut. Men vi är en tålig familj och efter att ha "vädrat" lite var vi nere på 80-83 grader. Lite mer lagom för en höggravid och en 2,5-åring kanske. Men vi är vana bastubadare så lite värme tål vi allt en stund i alla fall.


Maija på mammas jobb. Kollar på favoriten Pluto's Party på YouTube!

Lördag 20 mars
Baddejt med Anna och Meja på Åbybadet medan papporna och Livia var på promenad. Småtjejerna hade jättekul och röjde runt, plaskade och levde rövare på äventyrsbadet. Sen återupplevde vi gamla babysimsminnen i varmvatten-bassängen. Det var fantastiskt gott att glida ner i det 34-gradiga vattnet och speciellt nu då jag fick känna mig i det närmsta viktlös en stund, jämfört med att stånka omking på land. Efter badäventyret fick två trötta och hungriga tjejer lite lunch på McDonald's innan vi åkte hem. Till middag vankades det hembakad pizza med god pizzadeg gjord på jäst och inte bakpulver.


Myslördagsmiddag med hembakad pizza!

Söndag 21 mars
Medan pappa Poul som vanligt svingade klubbor på söndag förmiddag, tog jag och Maija spårvagnen till Universeum och spanade in fiskar, ormar, apor och annat skoj. Det går i ett rasande tempo när lillfisen springer fram och tillbaka på Universeum. Jag undrar om hon ens hinner reflektera över alla djur som finns där. Vi fick i alla fall se flera av aporna på riktigt nära håll, samt en stor vacker fjäril som landade på en killes hand för att han höll i ett apelsinskal. Efter vårt lilla äventyr gick vi förbi ingången till Liseberg och tittade hur det såg ut då kaninerna var på semester. Precis då passerar en kvinna iklädd en mintgrön vindoverall samt rosa vantar och halsduk. Maija utbrister glatt "Där är en kanin mamma" varpå jag innerligt önskar att kvinnan inte förstår svenska!

18 mars 2010

Ett saneringens ögonblick

Så börjar vi äntligen se ett slut på ett, allt annat än roligt, äventyr som tog sin början för ungefär två månader sedan. Det började med att Maija fick lite röda prickar här och var på kroppen i mitten. Dock inget nytt för prickar brukar hon ganska ofta få efter att ha haft en infektion i kroppen. Men de kliar inte och försvinner snabbt av sig själv. Denna gång visade det sig att utslagen kliade och det blev mer och mer kli för varje dag som passerade. Vi provade smörja med mjukgörande men det hjälpte inte.

Den 11 februari var vi på läkarbesök på barnmedicin på Kungshöjd. Läkaren tittade på utslagen men kunde inte ställa någon definitiv diagnos. Istället fick vi Tavegyl och Mildison Lipid utskrivet för att testa om det hjälpte. De tog också blodprov och snabbsänka på Maija och vilken kalabalik som utbröt! Maija har inte lämnat blodprov sedan hon var liten baby och låg på BB så ni kan ju gissa att hon var oförberedd när sticket i fingret kom. Men så fort det satt ett plåster på fingret så tystnade hon och tårarna slutade trilla.

Allergimedicinen och hydrokortisonsalvan visade sig lindra klådan något, men det försvann inte och utslagen var fortsatt kvar. Inte heller visade hon några tecken på bättring när vi helt slutade använda sköljmedel i tvätten. Inget, verkligen inget, hjälpte. Direkt vi glömt medicin eller salva så blev klådan värre och hon kliade sig sönder och samman. På flera ställen på kroppen kliade hon gång på gång sönder huden så det blödde lite. Trots det var hon tapper men vi misstänker att humöret var lite si och så på grund av all klåda. Förståeligt!

Den 4 mars var vi på återbesök på barnmedicin. Blodprovet hade inte visat på någon födoämnesallergi och snabbsänkan var bra så lilltjejen var infektionsfri. Men ändå hade utslagen förvärrats, speciellt vid armbågar, armhålor, händer och handleder. Det var då läkaren hittade det som skulle visa sig vara nyckeln till hela historien. Han fick syn på något i handflatorna på Maija och blev smått exhalterad. Hämtade en äldre kollega som också tittade på Maijas händer och de båda nickade instämmande och meddelade att det förmodligen var skabb hon drabbats av.

Det var nästan så jag jublade av lycka. Kunde det vara så att vi äntligen fått en diagnos? Att vi hittat orsaken till klådan och därmed kunde påbörja behandling? Läkaren skrev en remiss till Hudkliniken på Sahlgrenska samt gav oss recept på Emovat, en lite starkare steriod än den hyrdokortisonsalva vi fick förra gången. Trots förhandsbesked att det troligen var skabb hade jag ett stort leende på läpparna. Allt jag ville var att min älskling skulle bli av med den hemska klådan!

Jobbade hemma resten av dagen så Maija slapp gå på dagis och när Hudkliniken ringde framåt lunch fick vi en tid på tisdag veckan därpå. Eftersom pappa Poul också börjat uppvisa små tecken på klåda så skulle även han närvara vid besöket. Den dagen spenderade jag ett par timmar med att googla och läsa på om skabb, hur man behandlar det och vad det innebär. Konstaterade snabbt att det inte beror på dålig hygien vilket jag gladde mig åt. Är du nyfiken finner ni lite kortfattad information om skabb längst ner i inlägget.

Dagarna gick och i väntan på att dagen för besöket hos hudkliniken skulle infalla så fick vi göra det bästa av situationen. Maija smordes in med Emovat varje morgon och kväll och så sakteliga började jag och Poul också visa mer och mer symtom på att vara smittade med skabb. Konstigt vore ju annars! Natten mellan 8 och 9 mars drömde lillfisen en mardröm sent på kvällen och fick sova inne hos oss. Vid 04:30 började hon klia sig och höll mig vaken ända till det var dags att kliva upp och åka till jobbet. Usch, stackars barn!

Men då var väl 9 mars kommen och hela familjen åkte till hudmottagningen på Sahlgrenska. Maija hade dagarna innan sagt att hon inte ville bli stucken när vi pratade om att snart hälsa på doktorn och få slut på allt kli. Jag försökte vara diplomatisk och säga att jag inte visste vad doktorn skulle göra. Men visst hade jag koll på att de använder knappnål för att skrapa sönder skabbgångarna och få tag på ett skabbkvalster. Till att börja med sökte läkaren på mina och Pouls händer men vi var inte så långt gångna att hon lyckades hitta några skabbkvalster på oss tyvärr.

Istället slutade det med att jag höll Maija i min famn och Poul hjälpte till att hålla i hennes ena arm, samtidigt som läkaren försökte hitta ett kvalster. Det spelade ingen roll att hon sett mamma och pappa bli "skrapade" eller att jag gjorde allt för att prata lugnande med henne. Hon var helt hysterisk. Det var dock snabbt över och då insåg hon själv att det faktiskt inte hade gjort ont. Men hon ville ändå inte göra om det och läkaren, som tyvärr inte fick tag på något kvalster, kunde ändå med största säkerhet säg att det var skabb. Skabbgångarna i Maijas händer var så många och så tydliga.

Så vi fick diagnosen skabb utan att ha hittat något av de små odjuren och Maija fick hela fyra klistermärken för att hon varit så tapper. Jag och Poul fick inga presenter utan istället information om behandling med Tenutex. Läkaren kollade också med sina äldre kollegor att det var okej att behandla en "tjockis" som mig, och det var det. Så under lunchen var jag på Apoteket och införskaffade tre tuber smet mot skabb för att kunna påbörja behandling av vår lilla familj redan samma kväll.

Efter en noggran kvällsdusch påbörjade jag insmörjning av Maija. Hon lyckades få lite Tenutex mellan skinkorna och efter ett par minuter var katastrofen ett faktum. Maija var förtvivlad och ropade "mamma hjälp" och jag försökte på alla sätt torka och tvätta bort det men utan resultat. Det slutade med att jag fyllde vatten i handfatet och satte henne där i. Då slutade det svida. Puh! Efter en stund kunde jag, med all försiktighet, återgå till att kleta in min stackars dotter.

Men säg det lugn som varar för evigt... En av de vanliga biverkningarna var att det kunde svida, irritera eller hetta en stund efter insmörjning och självklart åkte Maija på det. Där stod min lilla tös helt naken, rödflammig och gråtande, med nappen i munnen och tårarna rinnande ner för kinderna, medan jag försökte förklara för henne att det snart skulle gå över och att vi var tvungen göra så för att bli av med kliet. Till slut lugnade det ner sig och Maija somnade sedan, helt utmattad av dagens alla händelser, i soffan lutad mot min axel.

Onsdag jobbade jag hemifrån för att kunna smörja in mig och Maijas varje gång vi tvättat händerna eller dylikt. Det är inget jobb för dagispersonalen tycker jag. Enklare att istället stanna hemma under pågående behandling. Maija fick se på hur mycket film hon ville så hon hann med att se "Fivel och Resan till Amerika" ungefär fem gånger. Att hon aldrig lessnar! På kvällen smorde hela familjen in sig i Tenutex igen och eftersom lillfisen, trots förmaningar, var lite oförsiktig lyckades hon få Tenutex i stjärten igen. Så det blev favorit i repris, dvs att sitta i ett vattenfyllt handfat igen!

Så äntligen torsdag morgon och avslutad behandling! Vi hjälptes åt att ta av alla sängkläder och lägga handukar och kläder vi använt i tvätten. Sen väntade en ljuvlig dusch! På med rena och fräscha kläder och nytvättade ytterkläder. Sen bar det iväg till jobb och dagis. På kvällen vädrade och dammade vi av kuddar, täcken och madrasser, bäddade rent i sängarna och tvättade ett par maskiner tvätt med allt från kläder till lakan och vissa gosedjur som Maija sover med varje natt. Mest för säkerhets skull.

Nu har en vecka gått sedan behandlingen och Maija är så mycket finare i huden. Mindre kli, mindre utslag och jag tycker att humöret är snäppet bättre. Gissar att hon sover bättre om nätterna. Vi ger henne Tavegyl och smörjer med Emovat till dess att klådan ger sig. Själv kliar jag mer än förra veckan men det beror också på att den allergiska reaktionen hos mig precis hade kommit igång när vi fick diagnosen och så länge kvalster och avföring finns kvar i huden reagerar man på det. Lite hydrokortison där det kliar gör dock susen.

När jag tänker efter borde Maija, som lidit värst av oss, bli kvitt klådan först eftersom hon är liten och cellproduktionen är bättre ju yngre man är. Oavsett så är det så underbart att se hur det sakta försvinner från hennes kropp, för det är hemskt att se sitt barn lida när man inte vet vad det är. Och hur kul det än kan vara att göra sig rolig över de facto vår familj drabbades av skabb så har jag, och kommer aldrig att ha, någon förståelse för människor som agerat så. Det finns inget roligt alls i att se sitt barn klia sig sönder och samman i flera veckor utan att kunna göra något åt det. Tänk på det!

***************************************************************

Skabb (scabies)
Skabb är en infestation, dvs ett parasitangrepp, i huden med skabbkvalster, ett spindeldjur. Djuret gräver gångar i hudens hornlager, där det även förökar sig genom att lägga ägg. Det krävs lång kontakt hud mot hud för att smittan ska överföras, exempelvis genom att dela säng. Dålig hygien är ingen orsak till skabb. Djuret förökar sig och det bildas nya gångar. De första veckorna är man helt symtomfri och märker inget av sjukdomen. Efter ett några veckor uppkommer allergi mot djurens avföring, och man får svår klåda på andra delar av kroppen. Eksemliknande knottror bildas oftast på buken, armarna och benen. Klådan brukar vara värst på natten. Ganska ofta missar man diagnosen under lång tid och besvären misstolkas som eksem. Diagnos fastställs genom att en läkare identifierar skabbkvalster i mikroskop. Skabb behandlas med Tenutex. Hela kroppen, med undantag av huvudet, behandlas. Eftersom de döda djuren och deras avföring finns kvar i huden tills hornlagret har nybildats, kvarstår ofta klådan under en eller ett par veckor efter genomförd behandling. Då skabb oftast smittar från någon annan familjemedlem och fördröjningen av symtomen dröjer efter smittotillfället, behandlas hela familjen. Handukar, kläder och sängkläder byts ut och tvättas efter avslutad behandling. I vårt klimat överlever skabbkvalster bara upp till ett par dygn utanför människokroppen.

16 mars 2010

Vecka 36+0

Okej, då var 36 hela veckor avklarade så då var det slutspurt. En vecka kvar till gränsen för fullgången inträder och fyra veckor kvar till BF* infaller. Men som alla vet finns det alltid en chans att man går över tiden så istället har jag intalat mig själv att INOM sju veckor har babyn anlänt. Då är "övertid" också inräknat så jag slipper känna mig snuvad på konfekten ifall jag måste vänta efter datum för BF.

Enligt min lilla gravidbok innebär vecka 36+0 att den lilla krabaten, som för övrigt verkar slå knut på sig själv ibland, är uppe i en vikt på ca 2750 gram och mäter ungefär 46 cm. Det börjar arta sig!

* BF = Beräknad Förlossning för den som inte visste

12 mars 2010

MVC-besök #7

Har varit på MCV idag och blivit klämd på. Och precis som brukligt blir det en jäkla cirkus inne i magen när min BM ska mäta och lyssna. Idag var också första gången hon kontrollerade fosterläge och huvudet ligger nedåt som sig bör fast det är fortfarande rörligt. Dvs bebisen har inte sjunkit ner nog mycket ännu för att bara räknas som ruckbar, men sannolikheten att det ska bli något annat än huvudläge på "Ernie" är liten. Om knappt två veckor är det dags igen och då kanske "karate kid" har gått från rörlig till ruckbar som storasyster var vid samma tidpunkt i förra graviditeten. Avslutar som vanligt med lite vitala värden, som förövrigt fortsätter vara skrämmande lika värdena från 2007. Trevlig helg!

Datum: 2010-03-12
Graviditetsvecka: 35+3
Vikt: 77 kg
Blodtryck: 105/70 mmHg
Fostrets puls: 146 slag/min
SF-mått: 34 cm
Fosterläge: Huvud/Rörlig

Jämförelsevärden från min första graviditet
Datum: 2007-05-22
Graviditetsvecka: 35+2
Vikt: 77 kg
Blodtryck: 105/70 mmHg
Fostrets puls: 143 slag/min
SF-mått: 34 cm
Fosterläge: Huvud/Rörlig

11 mars 2010

PONCH - Del 3

Var på Sahlgrenska idag för mitt sista besök, innan förlossningen, för PONCH-studien. Började som vanligt på Obesitasmottagningen där jag fick ligga i Echo-MRI:n (eller den ikullvälta IKEA-garderoben som jag brukar säga) och precis som tidigare gånger så är det så avslappnande och gott att ligga där inne och filosofera. Idag var jag nära att somna när jag låg och blundade och lyssnade på Lena och Aysha som pratade. Borde kanske skaffa mig en sån där mackapär att ligga och ta igen sig i.

Efter Echo-MRI var det dags att fylla ett gäng provrör med blod. Som vanligt var det Fredrik (tror det är så han heter) som fixade med blodproven. Sen bar det av till Carola för fettbiopsi. Denna gång i de nya lokalerna de flyttat till sedan sist. Precis som vid första PONCH-besöket så var det inga som helst problem att göra fettbiopsin. Carola är så himla flink på det hon gör och glad och trevlig också. Den här gången fixade hon ut 1,9 gram fettceller till Henrik (han som har hand om att analysera fettcellerna) och jag fick varken blåmärke eller någon bindvävsknöl. Skickligt!

Till sist var det bara två kroppsammansättningstest som stod mellan mig och lite frukost till min kurrande mage. Först gjorde Aysha testerna i BodPod:en och efter det fick jag kliva upp på Tanita-vågen. När det var klart skrev jag upp alla värden för att kunna jämföra med de värden jag hade i september förra året. Bland annat var vikten exakt +12 kg och mitt BMI har ökat från 23,5 till 28,3. Självklart kan alla värden inte avläsas rätt upp och ner eftersom jag är gravid. Intressant är det i alla fall och här följer dagens värden:

Kroppssammansättning 2010-03-11
Vikt: 75,15 kg
BMI: 28,3
Fett: 31,3% (23,55 kg)
Vatten: 49,2%
Muskler/organ: 49,05 kg
Skelett: 2,60 kg

Så äntligen dags för intervju och frukost. Idag bjöds det på ostsmörgås och nypressad apelsinjuice. Efter intervju och lite småsnack presenterade Aysha kommande del av stuiden för mig. Självklart har jag tänkt fortsätta och då kommer det se ut så här: När bebisen är 4-10 dagar gammal samt 3 månader görs ett kroppssammansättningstest på Östra med hjälp av en PeaPod (en BodPod för spädbarn). Vid samma tillfälle lämnas prov på bröstmjölk också. Sedan är det tre besök på Sahlgrenska för mig som mamma 6, 12 och 18 månader efter förlossningen. Då görs kroppssammansättningstest med Echo-MRI, BodPod och Tanita, fastande blodprov lämnas och så blir man intervjuad. Precis som under graviditeten fast utan fettbiopsi.

Innan jag sa hejdå till Aysha fick jag lite presenter som tack för hjälpen. Ett stort ekonomipaket med Libero-blöjor, ett paket Libero tvättservetter samt en tygbok och en solkeps. Det är alltid lika roligt med lite småpresenter och gåvor. För att inte tala om hur välkommet det är med blöjor. Det är ju trots allt inte gratis! Så nu när del 1 av studien är avslutad är det bara att invänta "leverans". Har lovat Aysha att maila och berätta vad storken kom med!

9 mars 2010

Vecka 35+0

Ja då var det bara fem veckor kvar till beräknad förlossning. Men redan om två veckor räknas "Ernie" som fullgången så då är det fritt fram att komma ut om man vill. Och jag har ett önskemål om att den lilla krabaten tar sig ut fortast möjligast när vecka 37+0 passerats. Jag brukar inte gnälla i onödan men jag börjar bli trött på det här nu. Foglossningarna som plågar mig, bäckenet som låser sig när jag ligger på rygg, halsbrännan från helvetet som hälsar på med jämna mellanrum och pinan att behöva vända sig om i sängen flera gånger per natt. Hade det inte varit för att höften värker då jag legat för länge på sidan så skulle jag inte behöva vända på mig. Men som jag sagt de senaste veckorna för att stå ut: Det är övergående och snart går det åt det bättre hållet. Sen är det ju självförvållat också! ;)

2 mars 2010

Earth Hour 2010!


Klicka på bilden och gå in och anmäl dig och delta du med!

1 mars 2010

Det står mig upp i halsen...

Nej jag är inte sur, arg eller ledsen. Bara lite otymplig på grund av att bäbisen nu börjar bli så lång att den nästan, bokstavligt talat, står mig upp i halsen. Har börjat tycka det är enormt obekvämt att sitta på toalettstolen. Då byxorna är neddragna till knäna kan jag inte sitta bredbent som en karl och därigenom göra plats för magen. Hemma kan man ju ta av sig byxorna och lulla runt i trosorna, men det funkar liksom inte på jobbet. Så jag får snällt sitta så rak i ryggen som det bara går. Det måste se ut som om jag har en pinne uppkörd där bak. Men vad gör man? Det är smällar man får ta när man är ganska kort, som jag. Det som oroar mig är att det, i runda slängar, är 6 veckor kvar av graviditeten. Hur ska det här sluta? Den som lever får se! :)