26 april 2010

En underbar morgon!

I fredags så skrev jag på Facebook: "Vilken morgon! Detta måste jag blogga om sen. Helt underbar start på dagen!". Längre än så kom jag inte. Det blev aldrig något blogginlägg och några människor där ute undrar nog fortfarande var det var för något som hände på fredag förmiddag. Så nu tar jag ett stadigt tag i min egen krage och plitar ner min lilla fredagsstory. Varsågod!

Morgonen började bra hemma. Frukost, påklädning osv gick av bara farten så vi hade till och med tid att läsa två av Maijas favoritböcker; "Kriktor" och "Snurran och fjärrkontrollen" innan vi gick till dagis. Väl på dagis skulle barnen på utflykt så det var inga som helst svårigheter att vinka hejdå till lillfisen. Istället för att gå raka vägen hem bestämde jag mig för att ta en liten promenad i vårsolen via Sanna Konditori och köpa en frukostfralla. Killen bakom disken på konditoriet var så trevlig och spädde därmed på den goa fredagskänslan i kroppen.

Men istället för att vända hem och äta min fralla beslöt jag att fortsätta till Friskis & Svettis och kolla upp frysningen av mitt träningskort. På vägen dit sprang jag på en kille som jag under en kort period jobbade med på Terra. Vi hann språka ett minut eller två innan hans skjuts kom och plockade upp honom och jag gick vidare. När jag kollat upp kortet på F&S styrde jag kosan hem till Mariaplan. Solen sken, fåglarna kvittrade och det var verkligen en härlig morgon!

När jag kom till Götas Bar & Kök hör jag någon ropa "JENNY". På andra sidan gatan ser jag en kille som är ute och går med en man i rullstol, men jag känner inte igen någon av dem. Jag väntar kvar till dess de kommit över gatan och frågar då om det var mig de ropat på. Killen förklarar att han misstagit mig för sin vän Jenny, varpå jag leende berättade att jag också hette Jenny. Killen skrattade och berättade sen att jag och hans vän hade liknande gångstil och frisyr och även var lik varandra i ansiktet, samt att hans vän nyligt fått eller snart skulle få barn. Det var därför han var övertygad om att jag var hon. Vi skrattade gott åt sammanträffandet och sa sedan hejdå och skiljdes åt.

Jag hann inte gå många meter innan en gammal dam hejdade mig utanför Red Lion då hon såg att jag bar Clara i bärselen på magen. Hon frågade hur gammal lillskruttan var och jag öppnade selen liten så hon fick kika på underverket. Damen frågade vad hon hette och när jag sa Clara replikerade hon snabbt "Klara, färdiga, gå!" och önskade mig sedan lycka till med bebisen. Hon var verkligen en söt och rar dam så jag blev alldeles varm i hjärtat!

Innan jag gick upp till lägenheten bestämde jag mig för att gå in på den lilla spelbutiken på Mariaplan och köpa ett par rader Lotto. På trappan till spelbutiken stod två gubbar och pratade och de tjingsade på mig när jag gick förbi dem. Mannen i spelbutiken var väldigt trevlig och käck och språkade glatt med mig en liten stund. Så önskade han lycka till när jag gick. Gubbarna på trappa lika så. Den ena ropade "Hoppas du vinner!" efter mig och log glatt. Och som om detta inte vore nog av trevligheter så kom mannen i spelbutiken sättandes efter mig eftersom jag glömt kvar mina vantar.

Idel trevliga, vänliga, glada och hjälpsamma människor som jag stött på under min promenad. Så när min syster ringde mig i samma veva som jag var och spelade på Lotto kunde jag inte annat säga än att hela världen var så fluffig, mjuk och underbar. Och tänk att allt detta som hände på min promenad skedde under loppet av en timme! Vissa dagar är bara helt fantastiska och detta var verkligen en underbar morgon som gjorde mig glad ända in i själen!

2 kommentarer:

Vikkan sa...

En riktig solskens historia. Jag blir varm bara av att läsa om den såhär några dagar efteråt!

Kram Vikkan

Ps. Tur att världen ändå mest betår av dessa härliga, goa människor.

Doodle sa...

Åh, så fint, jag älskar sånna dagar! :-) Man skriver (delar med sig av dem) alldeles för sällan. Jag ska börja, genast!