14 januari 2011

En nattugglas bekännelse

Ja jag erkänner! Jag är en av de värsta nattugglor man kan hitta. När lugnet lagt sig över hemmet blir jag som mest effektiv. Antingen smyger jag runt hemma i lägenheten och plockar undan prylar, står i köket och röjer upp eller sitter framför datorn och grejar med allt från digitalfoton till bloggen och Facebook. Inte sällan hinner klockan passera midnatt med bred marginal innan jag är i säng. Inte den bästa kombination med att vara mammaledig tvåbarnsmor som ska orka med både bebis och treåring med allt vad det innebär. Men jag släpar mig upp om morgnarna och gör det som ska göras även om ögonen blöder och kroppen skriker efter mer sömn.

De senaste två veckorna har jag det flesta kvällar dock lyckats komma i säng i mer normal tid En bra utveckling eftersom både ork och tålamod tryter och för att jag insett att jag inte är övermänsklig. Men tyvärr har jag stött på patrull i from av en liten sömnterrorist vid namn Clara. Den rara lilla damen behagar vakna mitt i natten när alla andra sover! I onsdags natt hann jag bara sova en timme innan hon slog upp ögonen 00:55. Poul försökte söva om henne medan jag gjorde vad jag kunde för att återgå till drömmarnas värld men icke. Istället bytte jag av Poul efter en timme. Lillskrutten fick en flaska välling och så satte vi oss framför TV:n och gosade till dess hon åter visade tecken på trötthet och somnade. Då var klockan 03:30 och själv somnade jag om först vid 04-tiden. Sen var det upp igen med tuppen 07:15 för då ville ingen av barnen sova mer. Själv var jag ett vrak. Turligt nog fick jag vila en timme innan lunch tillsammans med Lillstrumpa.

I natt var det samma visa igen. Första gången vaknade den lilla terroristen vid 23-tiden. Jag skyndade mig att sticka en nappflaska i gapet på henne eftersom hon inte åt speciellt mycket välling tidigare på kvällen. Slurp sa det och sen somnade hon om på stubben. Härligt tänkte jag när jag somnade själv vid midnatt. Men säg den lycka som varar för evigt. När klockan slagit 02:30 vaknade Clara igen och vägrade somna om så vi gick upp, bytte blöja och fixade välling. Men speciellt mycket välling ville hon inte ha. Nej hon ville leka och klättra på mig. Till slut gav hon upp men då hade klockan hunnit bli 03:45 redan. Nåväl, jag somnade också om och sen var det bara att kliva upp vid 07-tiden igen. Tack vare svärisarna fick jag dock sova en stund till.

Framåt 09-tiden var Clara trött så jag försökte få henne att sova en stund. Men se det ville minsann inte Lillstrumpa! Istället stod hon på benen med huvudet nerkört i kudden, klättrade runt, babblade, jollrade, spelade på läppen och skrubbade huvudet mot strukturtapeten. Hade väldigt svårt att hålla mig för skratt! Insåg då att det kanske är dags att gå ner från två till en vilopaus om dagarna. Med lite tur är det rätt medicin för att få henne att sova hela nätter igen, för det här sömnbeteendet är värre än när hon var mindre och ammade nattetid. Då somnade jag om medan hon åt och sen somnade hon själv så fort hon var klar. Nåväl, den som lever får se...

Inga kommentarer: