28 mars 2011

I sista sekund


Vilken morgon! 07:00 avgick planet till Luleå. 04:55 ringde klockan. Jag hörde den först 05:35. Ni kan gissa hur fort jag for ur sängen! Skrek till Poul att vi var sena och han flög upp ur sängen han med och konstaterade att vi aldrig skulle hinna. Jo vi hinner svarade jag och kommenderade att strunta i tandborstning och dylikt, bara upp med barnen, kläderna på och ut genom dörren. När Poul en stund senare åter igen påpekade att vi inte skulle hinna fick den stackarn som svar: "Tyst med dig! Vi hinner. Om jag säger att vi hinner så gör vi det!" En dryg kvart senare satt vi i bilen. Vad händer då? Bensinlampan börjar lysa! Fick bli en kvick avstickare för att tanka några liter.

Klockan 06:20 anlände vi till Landvetter och medan jag checkade in väskorna gick Poul till gaten med småtjejerna. Vid bagage drop ringlade kön sig lång och när jag kom fram till disken var vår flight stängd för bagage så jag fick springa och lämna väskorna i disken för udda bagage. Sen sprang jag till inrikeshallen, samlade ihop tjejerna och handbagaget, sa hejdå till Poul och fick ta "gräddfilen" in till säkerhetskontrollen. Baxade upp allt utom barnen på bandet, ilade genom metalldetektorn och roffade åt mig alla grejor igen. Några meter bort såg kvinnan i gaten att vi var på väg och självklart var vi sist, men bussen ut till planet stod och väntade på oss. Väl på bussen kunde jag äntligen pusta ut och en snäll kille reste sig och gjorde plats åt barnen och mig. Jag måste ha sett rolig ut där jag kom stressande med famnen full av jackor och Clara och armarna dignande av skötväska och två ryggsäckar.

Resan upp på planet gick bra och nu är vi på plats i Norrbotten. I skrivandets stund är vi på väg till Skogskärr för att hälsa på farbror Benny, Margareta och kusin Lena som också är uppe och hälsar på. Det vankas skoteråkning och korvgrillning i det vackra vårvintervädret och ikväll blir det bastu och mys. Oj så härligt! Till sist kan jag konstatera att om jag inte tagit mig tid att packa alla väskor och lägga fram kläder att resa i, redan igår kväll, hade jag inte suttit i en bil på E4:an norr om Kalix nu. Och tack till min kära sambo som hjälpte mig komma iväg i morse trots allt. Vad skulle jag gjort utan honom!?

2 kommentarer:

Felix och Nelly sa...

Nej men herregud! Jag får ont i magen av stress bara av att läsa om det. :-) Vilken tur att ni hann!

Jenny (Grynet) sa...

Haha, ja du skulle ha sett spektaklet! Med lite Benny Hill-musik till så hade det blivit komik av det. :)