31 augusti 2011

I afton dans

Jag och mina småtjejer får ibland för oss att göra om köket till nattklubb. Då slår vi på NRJ på radion, vrider upp volymen och rockar loss fullständigt. Det ser förmodligen inte riktigt klokt ut men kul har vi. Grannarna får tycka vad de vill. Det bjussar vi på!

29 augusti 2011

Kärlek och respekt!
Ska det vara så jävla svårt?

Jag tänker inte säga vilka bloggar det gäller, ej heller nämna någon vid namn, eftersom jag inte känner dem det berör. Men vad jag tänker säga är att det finns något, utöver mörker, som gör mig mörkrädd. Jag talar om kvinnor. Detta fantastiska släkte! Men är vi verkligen så fantastiska som vi utger oss för att vara? Kvinnor kan! Ja visst, men ibland kanske det vore bättre om vi inte kunde. Låt mig utveckla.

Halkade av en slump in på en blogg som vid första anblick verkade vara som vilken ordinär mammablogg som helst. Men under ytan lurade ondskan. Nej jag säger inte att bloggerskan är ond. Jag syftar på det inläggs- och kommentarskrig som pågår på vissa bloggar och mellan vissa personer. Upptäckten gjorde mig en aning paff. Det kanske inte alltid är regelrätta påhopp men subtilt och nogräknat riktade gliringar som driver kriget vidare. Som jag skrev. Man blir mörkrädd! Hur kan kvinnor behandla varandra med sådan uppenbar avsaknad av respekt utan att ens känna varandra? Usch! Dit kommer jag aldrig mer att återvända.

Nej jag fortsätter läsa mina favoritbloggar istället. Där smyger inte folk runt med kniv och hugger varandra i ryggen. För sen när är det okej att bete sig på detta vis? Gör ni likadant i verkliga livet också eller är det bara på nätet, där ni något så när anonymt kan förpesta livet för varandra? Vad är det som driver er till sådan dumhet? Vi tycker alla olika, men det är ingen legitim anledning att idka påhopp och gödsla omvärden med skitsnack. Skäms på er tjejer! Gillar du inte det du läser? Sluta läs! Kärlek och respekt! Ska det vara så jävla svårt?

En sväng på Friskis

Jag och grannfrun kom oss iväg på ett aerobicspass vid 19-tiden. Fick dock små små känningar om jag tog ut stegen för mycket så jag höll tillbaka och tog det lugnt. Då gick det hur bra som helst. Och nog fasen blir man svettig för det! Imorgon är det vila och uppladdning inför I Form-loppet på onsdag.

Dagens klipp


Vi har precis kommit från frisören. Maija blev så fin när B klippte av allt hår som blivit slitet under sommaren. Nu ser det friskt och fräscht ut. Hur nu något som är dött kan se friskt och fräscht ut. Men snyggt blev det hur som helst! Även min lugg fick sig en kvick omgång.

Motivationsuppgång


Bara två och en halv vecka kvar till vi får hämta nyckeln till nya lägenheten. Det känns surrealistiskt. Därför var det tur att jag drabbades av en motivationsattack efter att jag lagt Clara för att vila middag. Upp på vinden bar det trots att jag ogillar att vistas själv där uppe i dunklet. Usch, jag gillar verkligen inte vår vind. Den är dåligt upplyst och har fullt av mörka vrår. Och än värre kändes det när jag konstaterade att tomkartongerna, som ligger längst in i vårt vindsförråd, var väl omgäldade av diverse bröte. Efter att ha flyttat om och haft mig nådde jag så äntligen fram och började trava de tillplattade kartongerna ovanpå allt bröte jag precis flyttat runt. Det slutade med att jag var helt inmurad längst in i förrådet med utgången helt spärrad. Kände en gnutta panik mola i bröstet på mig. Vad gör jag om något händer? Men jag sköt ifrån mig känslan av panik och fortsatte. När jag flyttat tillbaka allt bröte igen kunde jag huka mig ner och krypa ut under kartongerna. Sen var det bara att bära ner dem i hallen. Så nu står de där och väntar på att bli fyllda med böcker, DVD-filmer, porslin, kläder och annat smått och gott. Ska bara åka till frisören med Maija och sen invänta nästa våg av motivation...

Data!


Det ska börjas i tid! Men någon riktig laptop blir det inte på många år.

Varde ljus


Årsförbrukningen av 80.000 eluppvärmda villor... Det blir en en väldans massa el! Om alla tar sitt ansvar och byter ut sina gamla glödlampor kanske vi inte behöver importera så mycket skitig kolkraft från Tyskland och Danmark om vintrarna. Det skulle moder natur gilla! När vi flyttar om 2,5 vecka ska jag dra mitt strå till stacken, gå igenom alla våra lampor och byta ut eventuella kvarlevande glödlampor mot lågenergi eller LED. Jag utmanar dig som läser att göra desamma. Antar du utmaningen?

28 augusti 2011

Spring för livet...

Mina knän är en följetong som jag inte gett uttryck för speciellt mycket på bloggen, men nu känns det som om det är dags för en resumé i och med de senaste dagarnas utveckling.

Det hela började hösten 2010 när jag och grannen var ute och sprang vårt 5 km långa runda här i Majorna. När vi började närma oss hemmet kände jag smärta på utsidan av höger knä, men inte nog mycket för att behöva sluta springa. Vi sprang vår runda någon vecka till utan att jag hade några känningar tills en söndagmorgon då jag stod på löpbandet på Friskis & Svettis. Efter två kilometer på bandet fick jag avbryta eftersom smärtan tilltog och det till slut kändes som någon högg en kniv i knät på mig. Hade sedan ont resten av dagen då jag rörde mig för fort eller gick i trappor.

Ovetandes om vad det var avstod jag löpningen men fortsatte träna Zumba som vanligt. Knäproblemen tilltog. Jag började känna smärta under och bakom knäskålen när jag gick i trappor och även under Zumba-passen. Till slut vågade jag inte träna mer. Veckorna gick. Jag diskuterade smärtan i knät med en kollega som är en duktig löpare. Han tyckte det lät som löparknä* och tipsade att det skulle finnas stretchövningar för att komma till rätta med det. Vetgirig som jag är googlade jag, men mer än så blev det aldrig. Den 15 februari i år kom jag mig äntligen iväg till Friskispraktigen för att träffa en sjukgymnast. Hon konstaterade snabbt att jag inte hade något stöd i hålfoten kvar efter två graviditeter vilket resulterade i att mina knän "föll" inåt vid gång och löpning. Go'dag plattfot! Med ett par hålfotsinlägg skulle mycket av mina problem förmodligen försvinna. Så hon skickade mig vidare till Fot Medic.

Den 24 februari fick jag tid hos Kevin Alvini på Fot Medic. Han böjde, bände och vred på mina fötter, ben och knän och konstaterar att jag hade två instabila knän och en instabil ryggkota. Träning av muskulatur kring knän samt bålstabilitet behövdes för att stärka. Sen gick han vidare med att mäta belastningen på mina fötter. Jag belastar exakt lika, 50% respektive 50% på höger och vänster fot. En ljuspunkt i mörkret. Efter lite fix och trix var allt klart och en vecka senare fick jag hämta mina nya skoinlägg. Bara att rycka ur sulan i mina löparskor och peta in inläggen. Det var väldigt ovant till en början men efter en vecka var jag van och smärtan under och bakom knäna försvann.

Men någon träning blev det aldrig tal om. Kunde inte hitta en uns motivation att komma igång igen. Försökte mig på gummibandsträning hemma för att stärka mina knän men nej. Två gånger och sen la jag av. Kom mig inte heller iväg till gymmet på Friskis mer än ett par gånger. Och någon löpning var det ju inte tal om. Det tordes jag inte av rädsla för smärtan. Men så en morgon fick jag för mig att köra powerwalk från Sahlgrenska till jobbet. En tur på 45 minuter som jag gjorde ganska ofta innan Clara föddes. Kändes skönt att röra på sig utan smärta i knäna så jag vågade testa att springa också. Efter en dryg kilometer straffade det sig och den huggande smärtan i mitt högerknä återvände. Och eftersom jag var dum nog att fortsätta springa lite till fick jag halta omkring hela dagen på jobbet. Suckandes och svärandes över min egen dumhet.

Sen kom sommaren och då blev det definitivt ingen träning. Hade noll motivation så jag fortsatte på den inslagna vägen att träningsvägra. Men så härom dagen träffade jag min löparbuddy, grannen, på gården och vi kom överens om att sticka ut på vår runda i torsdags. Jag såg till att strecha Iliotibialbandet** ordentligt innan vi gav oss iväg. Grannen småjoggade, jag körde powerwalk. När jag kände mig varm i "kläderna" bestämde jag mig för att löpa lite jag med. Inte uppför och inte utför, bara på flacka sträckor. Blandade powerwalk och löpning och stannade till för streching vid ett tillfälle. Det gick bra. Ingen smärta, bara lycka! Morgonen efter gjorde jag samma sak, fast på väg till jobbet. Strechade, tog spårvagnen till Sahlgrenska, strechade lite till, körde powerwalk som uppvärming, sprang på flacka partier, gick i backarna. Stannade till lite här och var och strechade och så på't igen. När jag kom fram till jobbet kunde jag glatt konstatera att det gått bra även denna gång. Det var nästan som om jag kunde känna motivationen stiga i kroppen. En skön känsla.

Vilade från träning igår lördag och så idag skulle jag och grannen ut igen. Stod och strechade i väntan på min löparbuddy. Ingen granne dök upp så 15 minuter senare stack jag iväg själv. Har jag väl hittat en smula motivation måste jag köra, annars kan den snart vara väck! Började med powerwalk för att bli varm och när jag nådde Majvallen började jag löpa så smått. Kroppen kändes både lätt och tung men det gick bra. Vid Stigbergstorget stannade jag till och strechade. Himlen hade mörknat rejält och i fjärran hördes åskan. Jag skuttade iväg igen och när jag kom fram till korsningen Karl Johansgatan/Såggatan saktade jag ner och gick uppför backen. När jag passerat Karl Johanskyrkan kom regnet och vid Chapmanstorg stod regnet som spön i backen. Det hindrade inte mig. Jag skulle springa! Blixten lös upp hela himlen och åskan mullrade hotfullt men jag bara sprang. Regnet öste ner och piskade mig i ansiktet men jag bara log och sprang vidare. I höjd med Shell vid Jaegerdorffsplatsen var jag genomblöt och åskan dundrade ovanför mig men jag bara nöjt. All frustration och ilska jag samlat på mig under eftermiddagen bara rann av mig. När jag nådde Vagnhallen lugnade regnet ner sig och jag saktade ner igen och gick ett par hundra meter. Vattnet forsade fram på trottoaren och jag såg ingen anledning att undvika vattenpölarna utan gick rakt igenom dem med ett leende på läpparna. Jag var ju pissevåt ändå. Sprang hem sista biten och när jag sen stod där på gården och strechade kunde jag lyckligt konstatera att knät inte gjort sig påmint en enda gång. Och nu sitter jag här med en tanke som inte ter sig helt omöjlig. Kanske kan jag genomföra I Form-loppet på onsdag genom att springa 5 km istället för att gå. Kanske...

* Löparknä (Iliotibialbandssyndrom) är smärta i mjukdelarna kring knäna som kan uppkomma vid överansträngning.

** Iliotibialband (IBT) är en sena som löper längs utsidan av benet från höften och ner till utsidan av knät, strax under knäleden.

Små små ord av kärlek

Min stora tös är dryga fyra år. Då är man stor. Enligt henne. Stor nog för att börja förstå det där med kärlek i alla fall. Hon brukar då och då fråga mig och Poul om vi är kära i varandra och om vi ska gifta oss och ibland så nämner hon också sin första kärlek. Daniel. Härom veckan när vi var på väg till dagis utspelade sig följande konversation i hallen:

- Mamma, Daniel kommer bli kär i mig.
- Jasså, vad mysigt.
- Fråga varför han kommer bli kär i mig.
- Okej. Varför kommer Daniel bli kär i dig?
- För att jag älskar honom så mycket!
(Varpå jag fnissar förtjust åt min dotter.)
- Men Daniel tycker inte om att pussas!


Men det är som ni förmodligen märkt inte bara storasyster som pratar mycket. Även lillstrumpa gör sig hörd mest hela tiden och det går ganska fort fram. Idag på eftermiddagen satt Clara och jag framför datorn och tittade på bilder från nu i sommar. Hon pekade, babblade oförståeligt och härmade mig. Efter vår lilla pratstund kan jag konstatera att nya ord har tillkommit och gamla ord har utvecklats:

Tanne (tänder)
Ki (Kim)
Äst (Häst)
Blii (Bil)
Att (hatt)
Påba (Sova)
Faa --> Faffa (Farfar)
Bytta --> Byssa (Byxa)
Bonn --> Bll (Boll)
Gung-gung --> Gunga
Le-le-le --> Lällä (Välling)

Kräftskiva 2011




Jag och sambon var på kräftskiva i mina kollegors stuga igår tillsammans med nio andra glada människor. Stugan ligger på en liten ö i Bollebygds Kommun. Hur mysigt som helst och perfekt för gårdagens kräftskiva som började med välkomstdrink och fortsatte med tipspromenad, lekar, bastu och bad i sjön, kräftor, snapsvisor, snaps, tjo & tjim och ännu en vända med bastu och bad. Sällan har jag skrattat så mycket som denna dag. Ett härligt gäng och en fantasktisk rolig fest! Dagen efter var det flera som påpekade att de hade träningsvärk i magmusklerna av allt skrattande. Och under frukosten fortsatte vi på det inslagna spåret och skrattade vidare åt den ena tokiga historien efter den andra. En kräftskiva jag sent kommer glömma och som går till historien som den bästa kräftskivan genom tiderna! Stort tack till J & I för gästvänligheten och till övriga gäster för en storartad fest! Jag hoppas vi gör om det igen nästa år. :)

26 augusti 2011

Skitroligt

Saxat från Facebook:
"Pappa,pappa,bläää, där står ettåringen med bajs i båda händerna och lite på skallen, nu är vi båda sanerade med sprit och luktar fylleslag. Så kan man börja en dag...."

Kollade min Facebook på lunchen och fick se ett inlägg som min sambo skrivit tidigare på förmiddagen. Jag skrattade så jag grät när jag föreställde mig hur det måste ha sett ut. Hon är allt en liten "sketonge" vår Clara! ;)

Facit

Härom dagen hade jag fem frågor i bloggen. Tre svarade. Tack till er tre som tog er tid! Svaren på frågorna kommer här:

Svar till Jag, bara jag:
Tips på hur man fixar så att bloggen blir mer personlig kan jag tyvärr inte bidra med. Jag kör med en standardlayout och det enda jag lagt in i bloggen själv är besöksräknaren. Men Blogger har en malldesigner som verkar grymt bra, så kolla in den. En vacker dag ska jag själv ge mig på att göra min design mer personlig.

Svar till Susanna:
Vi flyttar om tre veckor. Hämtar nycklarna den 15 september och flyttar in den 17 september. Börjar bli lite ambivalent över flytten. Ska bli hur kul som helst, men samtidigt kommer jag sakna Majorna och Mariaplan med omnejd. För att inte tala om våra fina grannar. Snyft!
Har inte bestämt vad vi ska samla på för porslin, men jag känner att jag snart måste bege mig iväg och spana in någon schysst affär. Har du några tips? Och så blir det nog jag som börjar samla. Sambon lär inte vara intresserad av det. ;) Är i behov av lite uppläggningsfat, skålar och sånt. Och så vill jag nog ha lite fina koppar och fat att servera kaffe i när vi har kalas och så.

Svar till Therese:
Älskade lillasyster du får komma när du vill! Men bäst blir det nog från och med månadsskiftet september/oktober. Då ska vi ha hunnit komma något så när i ordning.

Och så var det frågan om vad ni vill att jag ska blogga mer om. Ni svarade:

    • Dig själv. Lite mer åsiktsmaskin liksom. Och ditt hem. Speciellt nu när du ju skall flytta. Och dina tankar kring det, med dagis och barn å så.
      • Dig själv? Ja, givetvis utan att ge avkall på inläggen om kidsen. Hur du löser det är upp till dig :D Så jag ska göra mitt bästa för att återgå till att tycka och tänka om allt mellan himmel och jord och försöka komma ihåg att skriva inlägg om mig själv också. Inte bara mina fina ungar!

  • 25 augusti 2011

    Titta dom snackar

    Om ni undrar varför jag ständigt återkommer med alla nya ord som sprutar ur Clara så är det främst för min egen skull. Någon dag ska jag ta mig i hampan och fylla i barnens Mina Första År-böcker. Då är det bra med minnesanteckningar i bloggen! De senaste som lillgrodan spottat ur sig är:

    Le-le-le (Välling)
    Lalle (Nalle)
    Täda (Städa)
    Bytta (Byxa)
    Kocka (Socka men även docka och klocka)
    Babapapa (Barbapapa)
    Tissa (Kissa)
    Baba (Bada)

    Men inte bara den lilla tar till orda. Maija är ju en flitig snackis och idag har hon varit helt fenomenal på att babbla om väsentligheter. Det vill säga sånt som är väsentligt för en 4-åring och högst underhållande för en mamma. När vi satt på Max och åt lunch idag utspelade sig följande dialog:

    - Varför fick inte dom några leksaker?
    - Vuxna får inga leksaker med sina hamburgare.
    - Står det i lagen?
    - Nej det bara är så. Vuxna behöver inga leksaker.
    - Men vuxna måste gå och kissa. Det står inte i lagen men snippan säger
      "Skynda, skynda du får inte kissa i trosan!"

    Nära skjuter ingen hare


    Mycket närmare än så här gick Clara inte. Hon höll sig mest på behörigt avstånd och spanade in kaninerna. Tid ett tillfälle tuffade hon till sig och tultade kvickt fram och kände lite på den gröna pälsen, för att sen backa tillbaka till åskådarplats igen. Första kaninkramen dröjer men hon blev i alla fall inte skräckslagen av dem och det är helt klart ett plus!

    Premiäråk


    Turisterna har åkt hem och Liseberg är åter möjligt att besöka utan att behöva armbåga sig fram. Jag, Poul och småtjejerna är här och roar oss med grannarna A och M. Clara har avklarat sitt första åk Ponnykarusellen. Så populärt att vi fick ta ett varv till. Nu vidare till nästa attraktion!

    Konstnärstalanger


    Även en liten myra vill rita och måla!

    24 augusti 2011

    Vem är du? Vem är jag?

    Har blivit inspirerad av Susanna, som driver bloggen Jo, men visst!, att köra fem frågor till mina bloggläsare. Jaja, jag erkänner. Det är mycket på grund av att jag är nyfiken på vilka ni är som läser! Så nu hoppas jag att ni går man ur huse och svarar på frågorna. Då kör vi.

    1. Hur gammal är du?
    2. Bloggar du? (Lämna gärna adressen!)
    3. Finns det något du skulle vilja fråga mig?
    4. Hur länge har du läst "Kärlek och respekt! Ska det vara så jävla svårt?"
    5. Vad skulle du vilja att jag bloggade mer om?

    Finns det hjärterum...

    Dockorna har fått sällskap i docksängen av vår lilla sockerdocka!

    - Vadå för stor? Jag får ju utan problem plats i docksängen mamma!

    Skärp er!

    En vän hade detta i ett inlägg på Facebook och eftersom jag, för ganska många, går under smeknamnet Grynet var jag ju bara tvungen publicera det på min blogg. Grynet på TV var helt skogstokig men jag gillar henne. Och lyssna på vad hon säger. Hon har så j*vla rätt! De borde börja sända hennes program i repris.

    23 augusti 2011

    What are words

    Min absoluta favoritsång just nu och det stockar sig i halsen varenda gång jag hör den. Men än värre blev det idag när jag fick reda på vad låten handlar om. Då grät jag krokodiltårar istället. I oktober 2009, två månader innan Chris Medina och hans fästmö Juliana Ramos skulle gifta sig, var hon med om en bilolycka och hamnade i koma. När hon vaknade upp hade hon fått bestående hjärnskador. Men han har inte gett upp utan vårdar och rehabiliterar sedan dess sin fästmö tillsammans med hennes mamma. Texten What are words if there only for good times... får en helt annan mening när man har det i åtanke.

    Lycka är...


    Lycka är att få leka med vatten och bli genomblöt!

    Sensommar


    Småtjejerna plockade lite blommor på väg hem från dagis. Snart är hösten här och allt vissnar så man får passa på medan man kan!

    22 augusti 2011

    Välkommen hem!


    Jag och Clara har varit kreativa i morse. Eller förlåt, det är jag som stått för arkitekturen. Clara har istället ägnat sig åt demolering. Teamwork!

    21 augusti 2011

    Kul på hjul


    Man gör så gott man kan med de resurser man har!

    20 augusti 2011

    Sauna


    Skönt att basta och sitta på ljugarbänken hemma hos farmor och farfar!

    Lycka är...


    Lycka är att få rota i syrrans smyckeskrin!

    19 augusti 2011

    Utgång


    Damerna är ute på vift i Majorna. Att kolla in nya lilla stället Tapasbaren, som öppnade igår, var ju ett måste. Så nu står vi här och dricker Cava och Tempranillo till tonerna av spansk musik. Mysigt!

    Knytkalas


    Mys och mat hemma hos grannen tillsammans med fem andra tjejer. Vi har alla tagit med oss två små rätter var och sen kalasat loss på alla godsaker. Fantastiskt gott! Lite vin, ost, kaffe och kaka på det. Mmm mums!

    Tråkigt


    På väg hem från jobbet. Tråkigt väder, tråkigt grå regnmoln som tornar upp sig i horisonten och en tråkigt lång blikö. Kort sagt tråkigt. Men ikväll blir det trevligheter med ett gäng tjejer så det är helt okej att ha tråkigt just för stunden!

    18 augusti 2011

    Lycka är...


    Lycka är att känna på tvättmaskinerna när de centrifugerar!

    Clara har ordet

    Bara en liten kort rapport om nya ord från pratkvarnen.
    Bonn (Boll)
    Dicka (Dricka)
    Gukka (Gurka)
    Böija (Blöja)
    Nanna (Anna)
    Lia (Livia)
    Meja (Meja)

    Och kossan har förresten slutat säga muu. Den säger nu mer bää. Oavsett om man rättar henne så pekar hon på kossan och säger bää. What to do? Bara låta henne hållas då! :)

    17 augusti 2011

    Trampa på!

    Nu är det hjul igen!

    Nu har balanscykeln gjort sitt. Men vilket jobb den gjort! Från att knappt ha behärskat en trehjulig sparkcykel övergick Maija på en dag eller två till att cykla på sin balanscykel som om hon aldrig gjort något annat. Och nu några månader senare tyckte Poul att det kanske var dags att introducera en riktigt tvåhjuling med trampor och överge den urvuxna balanscykeln. Urvuxen i den bemärkelsen att den endast har en ramstorlek på 12" och för en liten dam på ca 107 cm över marken rekommenderas en ramstorlek på 16". Vi har fått ärva en cykel av min pappas kusins son men den visade sig tyvärr bara vara 12" så det fick bli plan B. Att köpa en ny. Efter lite funderande blev det en coolt cerice Sjösala Cinderella till Maija. En present från morfar som blev mycket uppskattad må ni tro! Det var knappt Poul hade hunnit montera fast framhjulet innan hon skulle upp och prova den. Men vi lyckades hålla henne i schack till dess cykeln var färdigmonterad. Sen var det på med hjälmen och ut på gården...

    16 augusti 2011

    Konsten att gå på vatten

    Clara har idag upptäckt tjusningen med gummistövlar och vattenpölar. Synd bara att inte jag var förutseende nog att ta med galonisarna! Kärleksaffären med den lilla vattenpölen fick ett abrupt slut. Men det var kul så länge det varade!

    13 augusti 2011

    En helt ovanlig dag

    Vilken dag jag har haft! Inget fancy bara en otroligt härlig dag. Väcktes vid 07-tiden när Clara vaknade och efter lite morgonmys tog min kära sambo över och jag fick somnade om. Vaknade av sång och frukost på sängen och så fort jag ätit min frukost motade Poul ut barnen ur sovrummet så jag fick somna om ännu en gång. Med tanke på gårdagens nattbak så var det en mycket uppskattad gest. Framåt 10-tiden kände jag mig redo att kliva upp och medan Poul och Maija åkte på shoppingtur löste jag och Clara Melodikrysset.

    Sen hann jag i lugn och ro duscha och göra mig klar innan det var dags att förbereda kalaset. Vispa grädde, skiva jordgubbar och kiwi, garnera tårtan, koka kaffe och plocka ihop alla tillbehör som skulle med ner på gården. Och snart var borden dukade och "svärsläkten" och några kära grannar samlade. Sen kalasade vi loss på kakor och tårta tills magen stod i fyra hörn. Vädret var underbart och det kändes som om hela min tillvaro var kantad av små rosa moln av fluffig sockervadd.

    Det blev några timmar ute på gården för när "svärsläkten" sagt adjö satt vi och grannarna kvar och umgicks en bra stund till. Summa summarum en helt ovanlig dag. Ovanligt lugn. Ovanligt skön. Ovanlig mysig. Ovanligt trevlig. Precis en sån dag som man önskar sig på sin födelsedag! Tack alla underbara människor för att ni var med och gjorde min dag!

    Men hur avslutar man en sådan toppendag? Jo efter att hemmet var återställt till igenkännlighet blev det indisk take-out från Old Town och när barnen somnat slappade jag och sambon framför TV:n med ett glas superb Valpolicella och lyxiga chokladpraliner. I skrivandets stund är det 38 år och 3 timmar sedan jag föddes och om 2 minuter är min dag slut. Tiden går, klockan slår och jag hoppas innerligt att nästa födelsedag blir minst lika härlig. Ja må ja leva!

    Smått och gott


    Fick så fina små presenter idag. Guldörhängen, en kokbok för tapas, två set med små serveringsskålar, underbart god hemkokt vinbärssaft, en söt liten rödprickig teburk med jasminte och tillhörande fat att lägga tesilen på, lite pengar och ett chokladogram med lyxiga praliner i en snygg träask. Man kan ju inte vara annat än glad!

    Smaskens till sista slicken


    Min Pavlova blev helt fantastiskt god! Krispig på ytan och lite mjuk på insidan. Lägg till det ett tjockt lager vipsgrädde toppat med jordgubbar och kiwi. Mums filibaba! Gästerna uppskattade den verkligen vilket faktiskt gjorde att den smakade ännu lite godare. Fick en bit över så den får jag och familjen kalasa på imorgon.

    Morgongåva


    Fick en liten morgonpresent av min älskling och småtjejerna. En Rosa Bandet-brosch med små stenar på som bildar ett hjärta. Så söta de är min lilla familj!

    √1444

    Klockan är snart tre. I köket står allt fikat klart inför dagens kalas. 100% hembakt och inte en köpekaka så långt ögat når. Jag är jäkligt nöjd med det! All disk är fixad. Diskbänk, spis och matbord är avtorkat. I alla rum är det snyggt och undanplockat. Familjen sover djupt. Bara lilla jag som sitter här och ugglar, redo att krypa ner i sängen och slumra. Har en så skön känsla i kroppen. Imorgon finns inga måsten, jag kan bara njuta av min dag. Det enda som ska fixas är dukning, kaffekokning och garnering av marängtårtan. Lätt som en plätt! Enligt prognoserna ska lördag bli lika fin som fredag var. Det innebär att vi kan kalasa ute på gården. Underbart! Men nu kallar kudden på mig. Det är min dag idag och om 17 timmar och 17 minuter infaller min födelsetid. Vem kunde tro att jag hunnit med så många år. Inte jag i alla fall. Känns som 25 eller nått. Men enligt passet är jag kvadratroten ur 1444. 38 år. Grattis på mig min gamla räv!

    Marängue


    Ledsen kära läsare, bättre bild än så här gick inte att åstadkomma. Min Pavlova måste nämligen svalna i ugnen och luckan får inte öppnas. Men jag lovar att bakom den måttligt skitiga ungsluckan gömmer sig en gyllene marängbotten deluxe som, om allt gått som det ska, är frasig på utsidan och "marshmallowig" på insidan. Innan servering ska den toppas med vispad grädde samt skivade jordgubbar och kiwi. Mmm jag längtar! Receptet fick jag i mellanstadiet och jag har aldrig bakat den sedan den gången vi gjorde det i skolan. Jag hoppas den är lika fantastisk som jag minns den.

    Mitt i snitt


    Då var nästa kakbak avklarat. Det bidde chokladsnitt! Enkelt att göra precis som drömmarna men nästa gång måste jag försöka få dem att inte flyta ut fullt så mycket som de gjorde nu. Men smarriga som attan blev dem! Nu över till den sista etappen på mitt bakmaraton...

    Sweet dreams


    Bagarstugan är åter öppen trots gårdagens missöden. Kan dock meddela att den blågrå blåbärskakan smakade som den skulle och gick hem hos kollegorna, färgen till trots. Puh! Dagens bakmaraton inleddes med frasiga drömmar. Både smaskiga och estetiskt tilltalande. Bingo!

    12 augusti 2011

    En bagares mardröm

    En liten summering av kvällens bakande:
    Blåbärskaka försök 1: Går ej att bjuda på. Glömde bröa formen och hade i för mycket blåbär. Blev en trasig och ytterst kladdig blåbärskaka som får duga att mata familjen med. Ruskigt god var den i alla fall trots utseendet!

    Blåbärskaka försök 2: Går att bjuda på men jag avsäger mig allt ansvar! Bröade formen och hade i färre blåbär. Vände dock, enligt receptet, ner blåbären i smeten istället för att pluppa i dem direkt i formen. Så nu har jag en stor j*vla blåbärskaka som verkar svampig och är läbbigt blågrå inuti! Smak? Vet ej. Har inte smakat. Ser inte så snyggt ut att bjuda på blåbärskaka där en bit saknas.

    Vad har jag lärt mig?
    1. Det var INTE samma underbara blåbärskaka jag bakade härom året.
    2. Använd INTE frysta blåbär för de är så blöta och sladdriga.
    3. Vänd INTE ner blåbären i smeten. Pluppa i dem direkt i formen.
    4. Glöm för allt i världen ALDRIG att bröa formen.
    5. Kasta recepth*lvetet! Vilket jag redan har gjort.

    De krispiga chokladkakorna med Mariekex i blev i alla fall grymmegoda. Tur det. Kan behövas imorgon då kollegorna får agera försökskaniner och äta min till utseendet läskiga blåbärskaka. Får bjuda på mängder med vaniljsås så kanske det blir bättre. Och så hoppas jag att mitt första försök att baka marängbottnar imorgon inte slutar som dagens kakbak. I så fall får det bli köpetårta på lördag. Jag ställer mig inte och bakar tårta på min födelsedag detta år. Ska bara ta det lugnt och ha trevligt!

    -------------------------------------------------------------

    Grymmegoda krispiga chokladkakor (ca. 12 stora/30 små)
    100 g Mariekex
    200 g Mörk blockchoklad
    50 g Smör eller margarin
    4 msk Sirap

    Bryt Mariekexen i små bitar. Dela blockchokladen och lägg bitarna tillsammans med smör och sirap i en djup tallrik eller liknande och låt ingredienserna smälta sakta i vattenbad eller i micro på låg effekt. När chokladsmeten är slät och fin, tillsätt Mariekexen och blanda ihop. Häll upp på aluminiumfolie eller liknande (ca 20 x 30 cm stort) och bred ut smeten. Ställ i kylen och låt stelna i ett par timmar. Skär sedan upp i lagom stora bitar och lägg i en burk. Förvara i kylen och servera kalla eftersom chokladen lätt smälter i rumstemperatur.

    11 augusti 2011

    Inget att orda om

    Pratkvarnen fortsätter att säga nya ord. Senast idag pekade hon mot fruktskålen och utbrast "pläplä" och när något är slut slår hon ut med sina små händer, säger "tuut" och ser lite lätt förvånad ut. Äta kan hon också säga och för att inte tala om "poppa" (potta) där hon även lärt sig ljudeffekterna. Hon säger "tssss" för kissa och krystar sött och smilar samtidigt för att symbolisera hur man gör nummer två. Men än så länge leker vi bara med pottan, ingen seriös potträning riktigt än. Det finns fler ord som ploppar ut ur den lilla damen, men jag har ännu inte hunnit uppfatta hur hon säger dem. Blöja är ett av orden och förutom de nya orden utvecklar hon de ord hon redan kan så nu har Aija/Jaija blivit ett klockrent Maija. Så de små konversationerna som ingen förstår ett dyft av börjar så sakteliga utkristaliseras till någon som i alla fall jag och sambon så smått kan gissa oss till.

    8 augusti 2011

    Barndomsnostalgi


    Hittade dessa tallrikar i skyltfönstret på Nytt Igen som ligger i korsningen Mariagatan och Älvsborgsgatan. Har aldrig varit in och tittat där men kikar alltid i skylten när jag går förbi. Idag fick jag en nostalgitripp. Precis sånna där tallrikar hade farmor och farfar. Har ingen aning om vad det är för fabrikat eller så, men de lockar fram glada barndomsminnen från Mellangatan!

    7 augusti 2011

    Så sant som det var sagt


    Saxat ur dagens GP. Hade inte kunna säga det bättre själv!

    Världens bästa barnkalas


    Igår var jag och småtjejerna på barnkalas och firade Maijas kompis. Det var det bästa barnkalas jag varit på! Kalaset började 15:00 och efter ett par timmar var vi tre gästande familjer kvar och vid 19-tiden anslöt den trötta golfaren, läs min sambo, kalaset som då övergick från tårt- och godisförtäring till matintag. När det började skymma flyttade kalaset in i värmen och medan barnen härjade på övervåningen satt vi vuxna i köket och gafflade. Tillställningen fortsatte till ca 22:30 då gästerna tackade för sig och gick hem. Det är vad jag kallar barnkalas! ;)

    6 augusti 2011

    I vått och torrt

    - Oppa oppa oppa!
    Jag och småtjejerna har en mysig morgon i sängen. Allihop med morgonrockar i fleece. Och så firar vi att Maija haft sin första torra natt på dryga fyra år! Än så länge har vi inte börjat vänja henne av med nattblöja eftersom hon aldrig haft en torra blöja på morgonen. Och vår BVC-sköterska har sagt att det än så länge inte är någon brådska. Jag själv tog också lång tid på mig att bli torr. Men så sent igår kväll, när vi kom hem från en afton hos våra vänner, så sa Maija att hon ville sova utan blöja. Tja varför inte tyckte vi. Det är värt ett försök om hon själv vill prova. Så jag bäddade med plastad frotté i sängen och sa go'natt.

    I morse när jag vaknade smög jag in till Maija och upptäckte till min glädje att det fortfarande var torrt i sängen. Jag lät henne sova vidare och när hon en timme senare vaknade så var det fortfarande torrt. Hurrarop och en stor skopa beröm till raringen! Det är en riktigt bra början för Maija på att bli helt blöjfri. Jag räknar med ett antal bakslag, men det känns skönt att hon själv valt det och inte vi. Det kanske borgar för att hon är redo och att det kommer fungera bra. Vi får se vad som händer och fötter...

    5 augusti 2011

    Myror


    Vi spenderar kvällen hos Anna, Johannes och barnen. Clara börjar bli rätt trött och smått gnällig, men det råder Anna bot på med lite spel på mobilen. Mosa myror är kul!

    Swing it magistern!


    Vi har idag konstaterat att Maija troligtvis blir vänspelare. Hon blev uppställd som högerspelare men varenda slag hon slog därefter, ute på den lilla banan, var omvänt. Det glädjer nog pappa Poul som själv spelar åt det hållet. Nu vankas det hoppborg!

    In your face!


    Idag är vi på barnens dag ute på vår golfklubb, Stora Lundby GK. Det finns ansiktsmålning, lotteri, clowner, boll- och pilkastning, trollkarl, hoppborg och så får barnen prova på att spela golf. Det serveras även grillad korv och hamburgare. Denna dag är till förmån för barn med LKG (Läpp- käk- och gomspalt). Regnet verkar hålla sig på avstånd också och det tackar vi för! Blir nog en riktigt trevlig dag.

    4 augusti 2011

    Fröken feber


    Nu börjar Maija sakta återgå tillbaka till sitt vanliga jag. Lite feber kvar men hon är definitivt piggare än igår. Vi ligger fortfarande och myser i sängen, jag och tjejerna, och har pusskalas. De små klättrar och klänger på mig och överöser mig med pussar. Nyss tog Clara sats, genom att stödja sig med en hand på min bröstkorg och den andra rätt över mitt öga, och gav mig en riktigt blöt puss rätt på munnen. Massor av kärlek från mina sockersmulor!

    Uppdatering:
    Jag hade fel. Maija hade ingen feber alls. Enligt örontermometern hade hon 37,1° respektive 37,2° C. Frisk och kry igen med andra ord!

    Pratkvarn


    Oj vad det babblas här hemma! Clara har ibland små utläggningar och vi fattar ingenting, men nickar ändå instämmande och svarar henne. Senaste nya ordet kom igår. Ett klockrent "kaka" gav hon ifrån sig. Och så har jag kommit på ytterligare ett ord hon kan sedan tidigare, bapp (napp). Sen har ta-ta (tack) vidareutvecklats så nu säger hon ack eller kack istället, och när hon är trött eller hungrig och något går henne emot rabblar hon förtvivlat "nej nej nej nej nej". Det är en riktigt rolig tid just nu för hon utvecklas i en rasande fast, försöker säga nya ord, förstår vad man säger till henne och älskar att pilla med småsaker, som att leka med nycklar och peta in dem i nyckelhål och all sköns andra små håligheter.

    3 augusti 2011

    Eftermiddagsrast


    Det är jobbigt att ha feber och behöva vara inne när det är varmt och soligt ute. Därför tog jag med mig en något piggare Maija och köpte glass som vi sen satt ute på gården och mumsade. Annars råder lugnet över hemmet. Jag och Maija har legat i hennes säng och tittat på Aristocats medan Poul och Clara vilat middag. Om sanningen ska fram så somnade faktiskt jag också en stund där jag låg och mös med Maija. Skönt! Nu är Maijas feber på väg ner och jag hoppas Clara och vi andra klarar oss. Time will tell!

    Favoritsysselsättning


    "Oppa, oppa, oppa!" ropar Clara och kastar sig över sin stackars pappa som försöker läsa tidningen.

    Sömnlöshet


    Vilken start på dagen! Nattsuddade och somnade någon gång vid 03-tiden. Vaknade vid 04-tiden av att Maija kom in i sovrummet och grät för att hennes sparkcykel var kvar ute på gården. Lugnade henne med att vi skulle ringa polisen om någon tog den. Hon nämnde också att hon hade lite ont i magen, men mådde inte illa eller ville kräkas. Sen somnade vi om. Vid 05:30 vaknade Clara och ville komma upp ur spjälsängen. Då upptäcker jag att Maija har kräkts lite i vår säng. Jag har inte märkt något och hon själv har inte sagt till, bara bytt sida från att ligga mitt i sängen till att ligga ute på kanten. Det var bara till att väcka Poul och hjälpas åt att bädda rent. När allt lugnat ner sig igen märkte jag att Maija hade feber. Och som ni själva förstår så fanns ingen chans att få somna om med två klarvakna små barn. Så nu ligger vi här i sängen alla fyra och tittar på Bolibompa. Poul har lyckats sova lite halvt om halvt. Lyllos!

    2 augusti 2011

    Sommarsvalka


    Fick bli en sväng till Plaskis innan middagen för att svalka av och aktivera de små liven. Poul är och lirar golf, annars hade det nog blivit en tur till havet istället. Maija hittade en dagiskompis att leka med så hon har inte tid att vara med mig och Lillstrumpa. Istället har jag övat simhopp med den minsta skrutten. Den grunda plaskdammen gör att Clara kan slänga sig framåt och sen ta sig upp på dotter igen för att göra samma sak igen. Cherekringarna visar sig vara en extremt god investering som ger det lilla vilda vattendjuret massor av frihet att härja på bäst hon vill. Under uppsikt såklart!