5 september 2011

Mot alla odds

Idag har det känts som om världen har varit emot mig. Det var när Clara och jag kom hem efter att ha lämnat Maija som det började. Skulle träffa Susanna, en bloggvän, för första gången för att fika och umgås. Men på något vis satte sig universum på tvären och började jäklas med mig.

Då Clara började bli trött och hungrig tänkte jag vara smart och ge henne lunch innan vi gick. Risken att hon skulle somna i vagnen var överhängande och då är det skönare att sova om man är mätt. Men Clara var inte alls intresserad av att äta. Fick muta henne med russin för att hon skulle äta.

Mitt i hela mata-muta-processen börjar telefonen ringa i ett. Det brukar den aldrig göra annars. Första samtalet var tjejen som ska flytta in här i lägenheten efter oss. Andra samtalet var från banken angående boendelånet. Tredje samtalet kom från sambon och det sista samtalet var svärmor som hade problem med en DVD-skiva. Puh!

Men inte nog med det. Min lilla grinolle hade, i sin ovilja att äta, kladdat mat i både ansikte och på kläderna. Det blev en helsanering med klädbyte innan vi till slut tog oss utanför dörren. Och var jag inte svettig innan vi gick så blev jag det garanterat under regnrocken i regnet på väg till Susanna.

När vi kom fram var det som om "förbannelsen" släppte. Clara hade somnat så hon fick sova kvar i vagnen medan jag avnjöt en varm kopp te och go'fika tillsammans med min nyfunna vän. Synd bara att vi snart ska flytta när man precis träffats. Nåväl, det finns ju kollektivtrafik och bil! Och du Susanna, bakverken kanske inte var lika saftiga som härom dagen när du bakade dem, men det var riktigt gott!

Nä nu ska jag överge datorn till förmån för mina barn, som förövrigt sitter i soffan, äter äpple och tittar på Pinoccio. Här vankas det sockerkaksbak minsann! En perfekt sysselsättning när regnet strilar ner utanför fönstren. Pax för att slicka skålen! ;)

1 kommentar:

menvisst sa...

Det var jättemysigt! Men nästa gång skall du få färskt gofika :-)