2 oktober 2011

Om att leva i en skräckfilm

Det är lite kusligt ute när dimman ligger tät över Kungsbacka.

Ja det är faktiskt som att vara mitt i en Hitchcock-film när dimman ligger tät över stan. Nu kanske inte Hitchcock hade just dimmiga scenarion i sina filmer, men det är det kusliga ljuset som får det att kännas som en Hitchcock-film. Eller kanske Exorcisten. Ni vet den klassiska bilden när Max von Sydow står och tittar upp mot huset, det är kväll och mörkt och det enda ljuset kommer från ett fönster och en gatlykta.

Nu har dock dimman lättat något. Jag kan åter igen skönja ljuset från ICA Maxi's reklamskylt. Tidigare ikväll när jag var ut och körde hade jag bra sikt på upp till 25 meters avstånd och det gick att skönja saker på upp till 100 meters avstånd. Men längre bort än så var det bara ljuset från gatlyktor, reklamskyltar och bilarnas lyktor som gick att urskilja. Man kör inte speciellt fort då kan jag lova!

Jag undrar när dimman tänker lätta ordentligt. Även om det under dagen gick att se bergen i söder så var det ändå dimmigt och framåt kvällen kom den täta dimman tillbaka. Då känns det lite som att omvärlden försvinner. Som om man hamnat i något slags undantagstillstånd. Eller för den delen i något författat av Stephen King. Kusligt!

Inga kommentarer: