14 november 2011

Trotsåldern

Man behöver inte vara barn för att utöva trots. Jag är 38 år och idag har jag trotsat... Mig själv! Efter användardagarna i Stockholm i förra veckan var jag en spillra av mitt vanliga jag. Ryggen var helt kass och jag kunde knappt stå, gå eller sitta. Att göra övningen jag fått från sjukgymnasten var en omöjlighet för det gjorde ont vad jag än gjorde. Så jag blev sängliggande i två dagar. Det mest smärtfria var att ligga på mage utan kudde eller på sidan med en liten kudde under midjan. Turligt nog var Poul på apoteket på torsdag kväll och köpte då Voltaren T till mig. Har aldrig testat det förr men eftersom Ipren inte hjälpte ett dugg kände jag att jag var tvungen prova något annat.

Tänk att en liten tablett kunde göra så mycket. Bara 30 minuter efter den första tabletten var jag på banan så pass att jag kunde ta mig ur sängen. På lördag var jag tillbaka till mitt forna jag med enbart smärta då jag böjde mig fram. Dvs den överkomliga smärtan från min buktande disk. Igår valde jag att inte ta en tablett innan jag gick och la mig, bara för att testa. När jag vaknade imorse kändes det okej så jag valde att trotsa mig själv och min rygg. Jag struntade i Voltaren. Det fick bära eller brista. Så här i efterhand känner jag att det lönade sig. Jag höll ihop även utan mitt nyfunna "knark".

Så imorgon är det back to work och jag längtar må ni tro! Först två dagar i liggläge, helg på det (om än en väldigt trevlig) och så hemma idag igen eftersom det var studiedag och stängt på dagis. Jag är helt enkelt jobbtörstig. Saknar mina sysslor, kollegor och tro det eller ej det där jäkla pendeltåget. Och nästa gång jag får för mig att dansa och rocka loss med en buktande disk i ryggraden, STOPPA MIG, för jag är övertygad om att det var det som tillsammans med tågresan tur och retur tog knäcken på mig. Discodans får komma efter att rehabiliteringen är klar. Business before pleasure!

Inga kommentarer: