17 november 2011

Dåligt samvete

Go'morgon mamma!

Jag är ensam hemma med barnen i några dagar medan sambon är på mässa i Stockholm. Problemet är att när jag somnat sover jag så grymt djupt att i princip inget väcker mig. Min stora "skräck" är att någon av barnen ska vakna och ropa på mig utan att jag reagerar. Med Maija är det lugnare för hon kan själv ta sig hit. Clara och andra sidan sover fortfarande i spjälsäng och kommer därför ingen vart. Positivt på ett sätt, negativt på ett annat.

I natt inträffade det jag oroat mig för. Clara vaknade vid 02:30 och grät förtvivlat efter mig. Jag sov så djupt att jag inget hörde. Inte förrän hon gav ifrån sig ett hjärtskärande skrik vaknade jag med ett ryck och sprang in till henne. Jag lyfte upp min gråtande lilla smurf och tog med henne över till min säng och bäddade ner henne brevid mig. Sen låg jag och höll om henne, pussade henne på huvudet och strök henne på kinden medan hon snyftade så där som man gör när man gråtit en stund. Stackarn. Usch vilket dåligt samvete jag fick! Glädjande nog kvittrade hon som en lärka när hon vaknade igen strax efter 06-tiden. Men för att minimera risken att återupprepa den gångna natten kommer alla dörrar till sovrummen stå på vid gavel i natt och babymonitorn vara påslagen.

Inga kommentarer: