13 januari 2012

Freudiansk felsägning


Det är inte alltid lätt att få till uttalet när man är knappt två år och tre äpplen hög. Och även små, till synes lätta, ord kan få en helt annan betydelse än vad som var tänkt. Ikväll stötte vi på just ett sånt ord. Maija satt framför datorn med sin Djungedjuret Hugo-CD och Clara stod vid vardagsrumsbordet och babblade. Så rätt som det var pekar hon på julduken, tittar på mig och frågar vad det är för något. Jag svarar henne att det är en duk, var på Clara glatt utbrister: K*K!

Aj då! Självklart gick det ju inte att hålla sig för skratt så jag fick försöka fnissa lite i smyg. Jag och Poul var tvungen att förvissa oss om att hon fakiskt sa det vi tyckte hon sa, så vi bad henne säga duk igen. Och jo visst var det så! Med andra ord lämnar vi ordet duk där hän. I alla fall till dess hon fått ordning på uttalet. Sånna obsceniteter är ju såklart inte önskvärt att hon häver ur sig hur som helst. Även om man inte kan låta bli att dra på smilbanden när en så liten smurf helt ovetandes slänger sig med sånna termer!

Inga kommentarer: