25 mars 2012

Fan fan fan!

Varför kan det inte bara gå som jag vill ibland? Min vecka med Voltaren, för att bli av med inflammationen, är över men nog fan ska ni tro att jag har känningar av det ändå. Varför? Jag har försiktigt tränat musklerna i båda benen, stretchat, ätit Voltaren, inte suttit på knä, hukat mig, haft benen i kors osv och ändå kan jag känna av den där vaga smärtan i området snett nedanför knät. Jag blir vansinnig! Det enda jag vill är att få komma ut och springa lite men jag törs inte så länge jag känner av det. Vill inte förvärra eller äventyra något. Om sju veckor går starten för Göteborgsvarvet och just nu har jag den där känslan i kroppen som man har när man ligger i sägen, stirrar i taket, inte kan somna och det bara är någon enstaka timme kvar till väckerklockan ska ringa. Men nej jag har inte gett upp. Mitt mål är att ta mig till startlinjen, påbörja loppet och sen ta mig så långt jag kan. Men det vore trevligt om jag kunde komma till startlinjen med åtminstone några mil i kroppen. Inte som nu när jag känner mig som en 90-årig ledbruten soffpotatis. Fan fan fan!

Inga kommentarer: