18 mars 2012

Moment 22

Känns ungefär som hela mitt liv just nu är ett moment 22. Knäna har börjat göra sig påminda igen. Enligt min sjukgymnast K är det inget fel på mina inlägg. De håller än. Däremot har jag en inflammation uppe vid höften och en på sidan nedanför knät och det är nog den nedanför knät som plågar mig. Det räcker nämligen med att ströva runt för att jag ska känna av den. Min buktande disk är kvar men inte så mycket som den var när jag sökte för den här i Kungsbacka. Då hade jag redigt ont, nu känner jag av den mycket mindre. Enligt K ligger den på vänster sida mellan kota L4 och L5 i ländryggen.

Och det är här mitt moment 22 kommer in. Den buktande disken gör att jag inte ska sitta med böjd rygg, böja mig framåt eller kröka rygg helt enkelt. Mina knäproblem gör att jag inte får stå på knä, huka mig, sitta med benen i kors eller sitta med benen in under stolen. Förstår ni hur illa detta går ihop? Hemma uppstår problem när jag ska fylla och tömma tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin, dammsuga, skura, plocka upp allt som ligger strött på golvet, bädda sängar osv.

För att inte tala om när jag behöver gå ner på huk eller på knä när jag ska prata med mina barn eller leka med dem på golvet. Jag kan inte sitta med benen rakt ut för då protesterar min rygg så fort jag böjer mig framåt och jag kan inte gå ner på huk för då är det illa för mina knän. När de är ledsna och behöver tröstas kan jag självklart plocka upp dem i famnen, men det är inte heller bra för vare sig ryggen eller knäna. Vad gör man?

Moment 22 är bara förnamnet och mitt i allt ska jag försöka rehabilitera mitt knä och min rygg så jag kan ta mig till start i Göteborgsvarvet. Har ännu inte kunnat träna ordentligt pga mitt högra knä och det känns som om tiden bara rinner ifrån mig. Allt annat ska ju också hinnas med. Och så fort jag slappnar av och låter bli tvätt, disk och allmänt plockande så ser det förjävligt ut hemma. Det är en ständig kamp och nu bedriver jag inte bara en kamp emot hemmet utan mot min egen kropp. JÄVLIGT FRUSTRERANDE! Skönt i alla fall att få skriva av sig lite...

Inga kommentarer: