9 april 2013

Vila i frid Maria!

Jag och Maija stod i kassan på Claes Ohlson när det pep till i mobilen. Jag halade upp den ur jackfickan och hann läsa "Hej! Maria har somnat..." innan jag med tårarna brännande bakom ögonlocken lät mobilen glida tillbaka ner i fickan. Jag fick stålsätta mig hela vägen hem innan jag till slut kunde släppa taget, läsa hela SMS:et och låta tårarna få fritt spelrum.

Idag blev en sorgens dag. Älskade kusin Maria har alldeles för tidigt lämnat oss efter en tids sjukdom. Det var inte så här det skulle sluta. Jag hade en plan att vi skulle sitta på en parkbänk, hela kusinskaran, gamla och gaggiga och älta om hur det var bättre förr. Maria fick aldrig bli gammal och det skär i hjärtat när jag tänker på det. Det känns orättvist. Men på samma gång känns det skönt att hon fått somna in och slipper vara sjuk.

Mitt starkaste minne av Maria är den där julen när våra föräldrar var ute och dansade kvällen innan julafton. Jag, Maria, Anna och Pellis tog tillfället i akt och öppnade alla våra julklappar i smyg och förseglade dem igen utan att någon märkte av det. Eller den där gången när bastun brann. Eller när vi bakade något som var meningen skulle likna en sockerkaka i stugan i Haparanda skärgård. Eller alla de år när vi i vuxen ålder roat oss på hemvändardagen på Haparanda Stadshotell.

Jag minns också precis hur hon lät när hon var glad, arg, ironisk och uppspelt och hennes skratt. Det är nästan så jag kan höra det inom mig när jag blundar och tänker på det. Minnena är många och de lever kvar. Och jag är innerligt glad över att jag hann träffa henne och prata med henne i februari i år när jag var uppe i Norrbotten på besök.

Men ikväll känner jag bara sorg och saknad och mina tankar finns hos Tomas, Linda, Micke, faster Birgitta, Kjell, Anna och Pellis med familjer. Jag kommer aldrig glömma henne. Det kommer ingen av oss som kände henne. Maria du fattas oss. Vila i frid!